tisdag 23 december 2014

Fridfull jul!

           En riktigt fridfull, kravlös och god jul till er alla! 




                                    Ta hand om varandra!

måndag 22 december 2014

Gott, så gott.

Idag har vi fixat det söta som hör julen till för oss. Tre nya smakkombinationer som vi ska njuta av de kommande dagarna. Inte så många kommande dagar tror jag eftersom det vi gjorde blev så gott, och då det finns någonting gott här i Signes hus, finns det inte länge.

Det som finns på bordet i år är smaksatta nötter, nötter med choklad och mandel- och fikonbollar.

De smaksatta nötterna gjorde jag så att jag blandade kanel, salt, lite råsocker och chili- och cayennepeppar i en burk. Vispade äggvitor och blandade med kryddorna. Tog av de nötter jag hade hemma och rörde runt dem i kryddblandningen. In i ugnen (200 grader) i ca 15 minuter. Klart.


Efter dessa nötter gjorde jag nötgrej nummer två. Jag tog återigen olika nötter som jag blandade ihop med smält, mörk choklad. Bredde ut blandningen på en plåt och satte kallt. Bröt i bitar. Klart.


Till sist gjorde vi mandel- och fikonbollar. Jag har inte fotat dem för de är så fula så igen kommer att vilja testa dem om ni ser dem, de ser ut som små lerhögar men de är grymt goda.
Jag mixade mandlar så de blev helt söndermalda. Satte med söndersmulade divestivekex, smält, mörk choklad och några fikon som jag skurit i små bitar. Detta tänkte jag rulla till små prydliga bollar men det orkade jag inte med så jag tog en tesked och klickade ut dem på ett fat och ställde kallt.

Detta istället för konfekt hos oss i år.

söndag 21 december 2014

Köksbordet

Köksbordet är klart. Thomas har slipat och byggt och idag fick bordet flytta in i köket. Jag är så glad och nöjd för det blev precis som jag ville.

Skivan har Thomas byggt av bräder från det golv vi tog bort ur köket i höstas. Underredet fanns i sädesboden så det var bara att använda som sådant. Storleken var den rätta och skicket prima.

Planen var att bordet skulle vara klart innan jul och det blev det, med flera dagar till godo.



lördag 20 december 2014

Kalljäst limpa på den bästa av jular

Först - ännu ett limptips! Detta eftersom jag nu har jag ätit min godaste hembakade limpa so far i livet. Det är Malin Båtmästars recept som fanns i torsdagens lokala tidning, Vasabladet. Baka och ät och fröja eder - vi har ätit upp en hel limpa idag!


I år är första julen på jag minns inte när som jag inte känner mej stressad. Läget är lugnt.
Jag har funderat på hur den bästa av jular ser ut? Svaret varierar från familj till familj, från människa till människa. Hur ser den bästa julen ut för oss, för mina närmaste, utgående från de önskningar vi har och utgående från de ramar som styr vår tillvaro.Vad vill vi julen ska handla om?

Ungefär så här:
För några år sedan slutade jag julstäda. Jag städar som jag gör året runt, inte mer eller mindre. Som någon sade; firar du jul i skrubben - städa den då. Super uttalande tycker jag.
Vi pyntar tidigt eftersom vi alla tycker om stjärnor som lyser upp våra fönster. Kuddar, mattor och filtar i rött och vitt. Mossa och kvistar. Levande ljus. 
Vi dricker varm glögg så gott som varje kväll.
Vi får vara hemma men också med våra ”ursprungsfamiljer”. 
Vi kan sitta i soffan under filtar, äta gott, vara ute, gå på promenader till stranden, elda bastu och dricka kaffe framför brasan.

För att få det här behöver vi varandra och god mat - och det har vi. 
Detta är att vara privilegierad, minsann!

torsdag 11 december 2014

När mörkret och fukten tränger sig på

då brinner det i kakelugnarna, vi tänder ljus och kryper ihop inomhus.

Vi har investerat i ordentliga yllefiltar som vi virar in oss i, både när vi sitter i soffan och när vi sover. De är verkligt varma och sköna.

Vi eldar i kakelugnarna varje dag, både för värme och för mysfaktorn. Eftersom vädret är så varmt går det bra att hålla värmen inomhus med de brasor vi bränner.

Asktömning i vardagsrummet

Jag måste säga att jag inte brukar vara påverkad av vädret på höstarna men det här året är det som om fukten, regnet och mörkret är verkligt påtagligt. Jag tycker det är riktigt jobbigt att köra bil på de mörka vägarna, billjusens sken äts upp av mörkret och regnet gör inte saken bättre.

Vår gård är mjuk och lerig, barnens skor och byxor alldeles smutsiga och golvens pryds av små leriga tassavtryck.

Drömmen om en vit jul känns avlägsen.


söndag 7 december 2014

Rå mintchokladkaka

Vi har firat vår 2-åring. Bland kakorna fanns en rå mintchokladkaka som jag bakat - pröva den!
Receptet gav min kollega till mej. Hon hade med sig en kaka till jobbet och den tog det inte länge att äta upp. Kakan är super enkel att "baka", den är mäktig - en kaka räcker till minst 12 personer och man kan göra den en dag före man vill bjuda på den.

Här är receptet:

Bottnen:
3 dl valfria nötter
2 dl dadlar
1 dl russin
1 dl rå kakaopulver
3-4 msk vatten

Fyllning:
ca 90 gram rå mintchoklad
ca 2 dl kokosgrädde
2 msk kokosolja
3-4 msk rå kakaopulver
1 tsk vaniljpulver
7 dadlar

Gör så här:
Mixa nötterna i en blender, sätt i dadlar, russin och kakaopulver och mixa mera. Sätt i vatten för att underlätta mixningen.
Bred ut bottnen i en ca 20 cm i diameter kakform, gärna med löstagbar kant.
Ställ kallt.

Smält choklad, kokosgrädde och kokosolja  i vattenbad på svag värme. Sätt blandningen i mixern. Sätt med rå kakaopulver, vaniljpulver och dadlar. Blanda till en jämn smet. Bred ut över bottnen och ställ in i kylskåpet. Klart.

Detta är vad som fanns kvar efter kalaset! Biten har mitt namn på sig.


onsdag 3 december 2014

Limpornas högtid

Jag vet inte hur det är med er men för oss innebär julen att vi äter mycket mera limpa än vad vi annars gör under året. Jag tycker att det är så gott att äta nygräddad limpa med smör och ost! Det är också roligt att pröva recept som innehåller nya och annorlunda smakkombinationer. I år har jag hittat ett gott recept i en Lantliv tidning.

Kavring med fikon och nötter (2 bröd)

100 gram torkade fikon
100 gram torkade aprikoser
50 gram hasselnötter
50 gram valnötter
1 msk hel fänkål
1 msk hel anis
6 dl vetemjöl
6 dl rågmjöl
2 tsk matsoda
2 tsk salt
6 dl piimä
1 dl sirap

Grovhacka fikon, aprikoser och nötter. Stöt fänkål och anis. Blanda mjölsorterna med kryddor, matsoda och salt. Blanda piimän och sirapen och vänd ner i mjölblandningen. Vänd också ner frukterna och nötterna.
Fördela smeten i formar. Grädda i nedre delen av ugnen ca 40-50 minuter, 200 grader. Låt svalna under bakduk.




tisdag 2 december 2014

Att snöa in på en stil

Som jag skrivit flera gånger tidigare så tycker jag så mycket om att släpa omkring möbler, möblera om på väggarna och flytta omkring ljusstakar, byttor och andra små saker som dräller omkring hemma hos oss.

När vi köpte Signes hus var stilen på tapeterna och en del av möblerna från 1950-60-talet. De möbler vi hade med oss härstammade absolut inte från den tiden utan de är mera moderna. 

Min inredningsvision är att i sakta mak skapa ett hem som består av en stil som känns rätt i huset. Det är inte lätt att få ihop en helhet av det vi hade med oss i bagaget när vi flyttade hit och det som fanns här. Nu när vi bott in oss och när vi känt efter hur vi vill ha det försöker vi i sakta mak byta ut våra gamla möbler mot ”nya”. 
Vi säljer bort det moderna, vita och botaniserar på loppisar och på webben för att hitta sådana möbler som känns som hemma för oss. Förra veckan hittade vi en jätte fin säng på www.findit.fi. Sängen fanns i Kronoby. Vi packade en väska med överlevnadsgrejer (russin, mjölk, kaffe, mumin) och åkte iväg just som det började skymma. Det är strax över 100 km, en väg, från oss till Kronoby.

Det var beckmörkt när vi kom fram. Damen som sålde sängen höll på att tömma sitt barndomshem. Jag hann inte ens in i huset förrän jag utbrast ”Å vad fin” första gången. Vi kom hem med mera än en säng. Vi köpte en jätte fin byrå till hallen, en vägghylla och två härliga lampor. Vi ska ännu tillbaka och hämta ett klädskåp. Väl hemma satte jag ut vår stora Ikea byrå till försäljning och fem minuter senare var den såld och i och med det var alla möbler betalda! Det är så bra att vi har olika smak och tycke och att möbler är så enkla att sälja vidare.





För tillfället sover vi på barnens extra madrasser. Vi har investerat i nya madrasser och väntar på dem. Min rygg skriker "kom, kom".

fredag 14 november 2014

Att vara hemma

Varifrån är du? Var hör du  hemma? Enkla frågor som ibland kan vara lite svåra att svara bestämt på. Jag är född i Pedersöre, bodde några år i Kvikant, Karleby, tillbringade största delen av barndomen och ungdomsåren i Smedsby, bodde några år i Vasa när jag studerade och de första åren av mitt vuxenliv, flyttade till Jungsund där vi bodde över 10 år för att sedan landa i Iskmo. Lite över ett år bodde jag också i Stockholm, då ville jag ha mera Stockholm. Thomas sade nej, jag kom hem och idag är det konstigt att tänka sig att jag ställde frågan. Min fötter har sjunkit väldigt långt ner i den österbottniska myllan.

Tidigare när någon frågade varifrån jag var svarade jag utan att tänka Smedsby. Min identitet förknippade jag med vårt hus i Smedsby, de gator och vägar jag och min vän Ulrika traskade och cyklade på. Pellasvägen som var mörk och läskig, högstadiet med sina galet långa korridorer osv osv. Jag svarade Smedsby många år efter att mamma och pappa sålde vårt hus och kontakten till Smedsby försvann. Vasabo blev jag aldrig - jag vet inte varför. Kanske jag hela tiden hade klart för mej att staden var en tillfällig boplats.

När vi bodde i Jungsund trivdes jag så bra. Den första vintern var mörk, vi var ovana med att inte ha gatulampor som lyste upp och vi trodde att någon mördades första gången vi hörde en räv som skrek. Vartefter tiden gick blev mörkret vår vän, skogen runt huset var den bästa grannen och den mjuka vägen berättade att våren var på ingång. Vi hade egentligen inga planer på att flytta men så kom huset, Signes och Leos hus och plötsligt skulle vi visst flytta. Vi flyttade inte från Jungsund och vårt hem därifrån vi flyttade inte heller till just Iskmo, vi flyttade till ett hus som ville ha som hem.

Det är inte helt enkelt att "komma in i en by" när man inte är född och uppvuxen i byn. Man vet inte vem som bor i husen man går förbi, man vet inte vart avtagsvägarna går och namnen på postlådorna klingar obekant. Nu har vi bott i Iskmo i lite mera än två år. Vi är Iskmobor. Thomas och jag är med i några föreningar och vi vet vem som bor i flera hus längs byavägen.

I eftermiddags gick jag ner till stranden och till den för vintern uppdragna badbryggan. Sjön var helt lugn och det var knäpptyst, inte minsta lilla ljud hördes och då kom känslan av att höra hemma över mej, tydlig och stark. Ja, här är mitt hemma, här är mina barns hemma. Här ska vi vara! I huset, i Iskmo.

tisdag 11 november 2014

Kodial fixar soppan

Som jag tidigare skrivit är jag så glad över att vi har en egen byabutik i vår närhet - Kodials gårdsbutik. Vi försöker styra våra "gröna inköp" till dem, närproducerat, ekologiskt och med hjärtlig betjäning.

Gårdsbutiken har öppet torsdag - lördag och eftersom jag brukar veckohandla på torsdagar blir det ofta att jag tar min veckotur till Kodials just den dagen. I torsdags gjorde jag just det. Den här veckan hade jag fyllt familjens stämpelkort med åtta stämplar och det betydde att vi fick en stor papperspåse full med produkter; morötter, kålrot, lök, polka- och rödbeta, vitkål, färsk ingefära, lime, palsternacka och kårabbi. Dessutom fick vi en stor förpackning med torkade blåbär-linfrö-kakao som man kan blanda i smoothies och dylikt.

Utgående från påsens innehåll blev menyn den här veckan: måndag och tisdag: köttsoppa med massor av rotsaker, onsdag och torsdag: kållåda.

Våra två äldsta barn har egna stämpelkort eftersom de brukar köpa lördagsgodis från gårdsbutiken. Senaste vecka var Linas kort fullt och då fick hon en egen liten påse med nötter, torkade frukter och kex - glädjen var så stor.

Jag kan inte annat än en gång till varmt rekommendera det här stället, både för den fina betjäningen och för det stora utbudet av grönt och ekologiskt.



söndag 9 november 2014

Pappa

Farsdag, vi firar pappa, min pappa och mina barns pappa.
Det här inlägget är till min pappa - för jag har världens bästa pappa precis som så väldigt många andra också har, världens bästa pappa. Min snälla och lugna pappa med mustach och med snälla ögon.

Min pappa kan allt en pappa ska kunna (enligt mej och utgående från det jag vuxit upp med, det som min pappa gjort).
Han kan köra båt så jag inte är rädd, han glider mellan vågorna så det inte märks att det blåser hårt (det kan mina barns pappa också men det tog flera år innan jag insåg det och litade på honom).
Min pappa kan bygga stort och smått; möbler, växthus, villor, båtar, pallar, docksängar och hundkojor, kvistar och roskishus.
Han målar jätte noga fast han inte tycker om det - men gör det för att han vet att jag inte hinner eller har ett bra ställe att vara på.
Han kan matematik. Han hjälper mina barn med deras matematikläxor och prov och utbrister ibland till mej "men hur blev du student?" och jag svarar "jag skrev inte matte".
Han kör får med mej iklädd mokkaskor om det behövs (och det behövs ibland) och han har ingen skillnad på vad han äter - för han äter allt...
Han spelar in en CD åt mamma med den låt han sjöng när de träffades.
Han sköter barnbarn med mommo och han kör oss hit och dit.

Han är min pappa, mina barns moffa och han är bäst på att vara min pappa och mina barns moffa och han är så viktig för oss!




onsdag 29 oktober 2014

Rödbetssoppa

Vår rödbetsodling lyckades över all förväntan i år så nu äter vi rödbetor i olika utföranden. Idag åt vi en soppa som var så god att jag varmt kan rekommendera den.
Receptet hittade jag i Hello Green kokboken som jag skrivit om tidigare.

Rödbetssoppa (3-4 portioner)
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
2 cm färsk ingefära
1 tsk hel kummin
1,5 msk olivolja
4 stora rödbetor
2 medelstora morötter
2 msk mörk miso
0,5 dl pressad citron
1 liter buljong
1 krm havssalt

Fräs lök, vitlök, finhackad ingefära och kummin som du stött i en mortel. Sätt i de tunt skurna morötterna och rödbetorna och fräs någon minut. Tillsätt mison och citronjuicen. Slå på buljongen och låt sjuda under lock i ca 20 minuter. Smaka av med salt och mera citronjuice om du vill.
Toppa med persilja.

Jag valde att purea vår soppa eftersom övriga familjen tycker om den konsistensen men i orginalreceptet var betorna i bitar.

Gott och fräscht!

tisdag 28 oktober 2014

En hink med schampo och soff-kånk

I söndags gjorde jag schampo - mycket schampo, en hink med schampo. Så nu har vi schampo för en lång tid framöver. Bra så.
Jag har prövat några olika recept men våra kalufser tycker om det som gjordes i Strömsö för några år sedan. Jag varierar de örter som ingår. Mycket torkade ringblommor och nässlor blir det.



Det som vi också gjort i helgen är att vi kånkat en soffa. Det är en kökssoffa i trä som vi ärvt från Thomas mommo och moffa. Soffan stod i deras kök i Oravais och Thomas har sovit i den många, många gånger som barn. Sådana möbler är bäst - de med en historia.

Vi har haft soffan i köket i Jungsund, i vardagsrummet i Jungsund, på vår inglasade veranda i Jungsund, i gillestugan i Jungsund, i vardagsrummet i Iskmo, i sädesboden i Iskmo och nu är den i köket. Vi har antagit att den inte ryms in i vårt pyttelilla kök men i söndags mätte vi noga och funderade och kom fram till att eftersom köket ändå är litet och trångt så spelar det ingen roll om det är lite mera eller lite mindre möbler. Det är ända litet och trångt.



lördag 25 oktober 2014

Kunskap kan tynga ibland

Det här med att försöka skapa ett hem där vi genom vår konsumtion försöker dra ner på olika tillsatsämnen, kemikalier, gifter och andra otäcka saker är inte lätt - eller roligt heller egentligen.

Det är inte roligt eftersom jag blir så irriterad på allt det hemska som finns i nästan allt man sätter fingrarna på. Det är inte lätt heller eftersom det krävs så stor kunskap för att veta vad som är ok val. Och ofta är det ju så att ett val kan vara ok och bra ur en synvinkel medan exakt samma val kanske är riktigt dåligt betraktat från en annan synvinkel. Sedan är det också en rent ekonomisk fråga. Har vi råd att köpa de produkter som är de bästa, betraktat ur så många synvinklar som möjligt?

Ibland känner jag att nu vill jag inte veta mera - nu vill jag sluta läsa, det är enklare att inte vara medveten och inte veta och att ordet cocktail bara betyder någonting trevligt och gott.

När jag läser och lär så blir den första instinkten att hjälp jag måste slänga ut allt som är gjort av exempelvis plast  och skaffa nytt. Det går inte. Vi har gått in för att byta ut vartefter. När vi behöver någonting försöker vi ersätta med ett, för oss, bättre alternativ. OK, vissa saker har jag faktiskt tagit bort och bytt ut, jag har inte väntat på att de ska gå sönder. Det gäller främst kökets plastburkar och andra plastredskap i köket.

I tillägg till det här försöker vi dessutom att inte alls konsumera grejer vi inte behöver. Jag som verkligen konsumerat mycket mera tidigare får faktiskt fortfarande vara sträng med mej själv och ställa frågan; vill jag ha eller behöver jag? Vad kan jag hitta begagnat?

För oss handlar det om att försöka ha tillgång till kunskap om innehåll i de saker vi köper (mat, kläder, inredning osv) och utgående från den kunskapen göra val som är de rätta för oss betraktat ur de synvinklar som vi uppfattar vara viktiga. Målet är naturligtvis att dra ner på mängden icke önskvärda kemikalier och tillsatser så mycket som möjligt. Giftfria blir vi inte men mindre giftiga än förr och gott så!


måndag 20 oktober 2014

Fårens vinterviste

I fredags tog vi in vår lilla fårflock. Egentligen skulle de säkert ha kunnat vara ute ännu en tid men vi tyckte inte att vädret var så mysigt för dem, fuktigt och eländigt, så de fick komma in.

Jag och barnen förberedde fähuset på dagen. Sopade, fejade och satte in hö på golvet, diskade ur vattenbaljorna och hängde in saltstenar.

Genast Thomas körde in på gården slängde vi upp Ebba i rinkkan och satte på oss stövlar och varma kläder. Planen var att jag lockar med mej damerna med hjälp av en skopa havre - de älskar havre men har inte fått annat än gräs att äta under utesäsongen. Thomas, (med Ebba på ryggen) Lina och Emma skulle stå utplacerade på strategiska ställen längs rutten för att förhindra att tackorna susade iväg åt annat håll än det tilltänkta, dvs hemåt.
Thomas och jag hade mentalt förberett oss på att någonting kommer att gå fel, det blir ju så sällan som man tänkt sig... Det är inte alls långt från hagen till fähuset, ca 150 meter, men om damerna får för sig att störta iväg så gör de just så om man inte råkar stå precis i vägen och kan förhindra deras framfart.
Allt gick som på räls och vi var grymt förvånade. Det tog en stund innan tackorna vågade sig ut ur hagen men med lite havre-rassel kom de över försiktigheten. Det var precis som om de visste vad som väntade för genast vi kom upp på vår lilla grusväg störtade alla iväg hemåt, så snabbt deras runda kroppar kunde bära dem. Det såg alldeles otroligt roligt ut - tre väldigt rundlätta damer som pinnade iväg längs vägen på sina smala ben. Rakt in i fähuset.



Bässen och Puff kom in via dyngston, också de utan protester. Allt gick så snabbt och bra att vi till och med hann ta in pinnarna och elbanden innan mörkret lade sig.







Nu återstår bara frågan - lamm eller inga lamm i vår?





tisdag 14 oktober 2014

En enda flock

Nu har vi satt ihop våra två hönsgrupper. Vi har hittills haft vår ursprungsgrupp i egen kupé. Den gruppen består numera av tre hönor som haft stora friheter vad gäller möjlighet att fritt ströva omkring på vår och på grannens gård. De har spankulerat som de velat och gått in i sitt rum till natten, sovit på sina pinnar och blivit utsläppta tidigt på morgonen.

Det här fria livet tog slut i och med rävattacken och det faktum att grannarna sett räv flera gånger efter att vi hade påhälsningen. Först tänkte vi fortsätta med två flockar men i och med att vi ville ge våra kaniner större utrymme att skutta runt på beslöt vi att våra tre hybrid-damer skulle få flytta in med den stora hönsflocken och tuppen Harry.
I fredags var det dags. Helgen gick över förväntan men i går på eftermiddagen såg jag att hönan som blivit attackerad av räven såg avplockad ut. Efter att ha kikat på damerna en stund såg jag att hon var utsatt för mobbning av en svart höna.
Barnen är upprörda och vi vet inte riktigt vad vi ska göra. Ska vi låta henne bli påpickad? Ska vi tala med mobbaren? Stackars, stackars hönan! Det är mycket med djur.

En bortglömd gräddfilsburk = kalas!

fredag 10 oktober 2014

När tiden plötsligt blir knapp

 Jag lever för tillfället mitt i en tidskris - jag har för lite tid.
Sedan slutet av augusti arbetar jag 60% och arbetet inkräktar på min tid - jag hade nästan glömt att arbete gör det! Nu ska jag ju egentligen inte alls klaga. Jag arbetar 60%, bara lite mera än 50%, mycket mindre än vad så många andra gör. Mitt problem är att jag under min ledighet börjat göra så mycket som tar tid att göra - roliga saker som jag vill att ska få ta av min tid. Jag vill dona med mina salvor och röror, jag vill baka vårt bröd, jag vill koka tre timmars kalops mitt i veckan, jag vill ha veckans tvätt tvättad när Thomas får helg, jag vill ha tid att plocka med de grejer som flyter omkring hemma hos oss utan att det ska ta tid av kvällarna, jag vill ha tid att göra läxor med Lina och Emma i lugn och ro osv osv osv.
Det här fungerar inte.

Det är nu inte så att jag inte vill jobba - det vill jag ju. Mitt problem är att jag måste möblera om i det jag gjort och gör och fundera ut vad jag kanske inte ska göra just nu.

Det viktigaste är att barnen får sitt. Jag är jätte glad att de vill läsa sina läxor med mej och att de båda tycker det är viktigt att arbeta med skolan. Jag vill också ta tillvara mystiden med Ebba som hon vill ha efter att jag hämtat henne från dagmamman. Resultatet av dessa två ting är en kombination av skola och mys. Vi gör läxor och myser i mitt och Thomas sovrum - det gör vi när vi alla kommit hem (jag hämtar de två stora damerna från skolan samtidigt som jag hämtar Ebba från dagmamman). Efter att vi gjort detta och vi alla landat i eftermiddagen hemma gör jag mat. Här får jag göra om våra veckomenyer, det fungerar inte med långkok mitt i veckan längre - allt sådant flyttas till helgerna. Nu ska maten gå snabbt att göra. Det ska helst inte ta mera än 30 minuter att fixa middagen.

Vad gäller bakning, städning, salvakok och andra trevliga och roliga saker så måste jag se tiden an. Min grundidé är att de här sakerna inte får bli stressmoment! Det är saker jag njuter av att göra. Om jag pressar in dem i vardagen och gör dem till måsten tror jag att det finns risk för att njutningen transformeras till någonting negativt och det vill jag inte. Jag tror resultatet blir att jag bakar bröd ibland, lagar en del av våra produkter till hud och hår, städar mindre och tänder färre lampor. Det som jag däremot inte tänker sluta, eller ens göra mindre av, är att flytta runt på våra saker här hemma - det är ren och skär lycka det!

Förändringen är ständig!

fredag 26 september 2014

Inför vintern

En del av min lediga tid går för tillfället åt att bunkra upp inför vintern. I början av veckan tömde jag och barnen växthuset på tomater, bönor och paprikor. Gurkorna hade jag tagit bort tidigare.

Årets skörd var helt ok. Mina tomater mognade ganska sent så vi levde tomatlösa en ganska lång bit in på sommaren.

I år hade jag valt att så något som heter salladsgurka. Salladsgurkan är mindre och tjockare än slanggurkan. Nästa år blir det slanggurka igen. Vi tyckte inte riktigt om varken smak eller konsistens på salladsgurkan.

Paprikorna har skött sig fint - vi hade 5 plantor och det har räckt gott och väl.

Årets hit är bönplantorna i växthuset. Vi har haft 6 bönplantor som gett fina, lila, långa bönor från början av juli till och med i dag - jag åt några medan jag fixade lite inför vintern. Vi har ätit bönorna efter hand och valde att inte frysa in dem, de är så mycket godare färska.



I dag har jag frusit in spenat till våra smoothies och spenatpastasåser. Jag har så spenat i två omgångar men det räckte ändå inte till! Vi använder jätte mycket av den varan i vår familj. Jag sätter en näve blad i Thomas och min morgonsmoothie - varje morgon.




En annan nyhet i årets trädgårdsland som åkte in i frysen i dag var purjolök. Jag har inte fått till mina purjolökar tidigare men i år lyckades det.

Innan trädgården helt går och sova för den här säsongen är min tanke att få till en vitlöksodling. Får se om jag får det att lyckas. Dagarna rullar på.

onsdag 24 september 2014

Golvet i köket

Vi blev klara med golvet i söndags. Thomas arbetade intensivt hela helgen. Jag och barnen försökte att inte hoppa i vägen allt för mycket och på söndag kväll kunde jag sätta ut trasmattor på vårt nya jämna plankgolv. Kommande helg ska golvet målas så nu försöker vi vara försiktiga så att det inte blir alltför mycket skråmor och bulor innan färgen målas på.


Vi flyttade luckan som leder ner till krypkällaren under köksgolvet. Ett arbete som tåldes att fundera på.


Vi märker redan att de ställen som varit dragiga inte är det längre - härligt!

lördag 20 september 2014

Fredagsmys

Den här fredagen varvade familjen Autio inte ner när kvällsmörkret föll. Vi rev upp köksgolvet istället. På söndag ska vi ha ett klart insatt annat golv.
Varför?, kan de läsare som vet att vi bott i Signes hus i bara två år fråga sig. Svaret är att golvet i köket varit fruktansvärt kallt på vintrarna, jag pratar om frostskade kallt. Isoleringen misslyckades i samband med renoveringen. Dessutom var plankorna som vi hittade under linoleum mattan i jättedåligt skick. Det finns djupa skador på många av plankorna, tusen småspikar överallt och de är grymt ojämna i kanterna, så ojämna att man snubblar på vissa av dem.

I våras bestämde vi oss alltså för att sätta in en nytt plankgolv och isolera om hela golvet. Det skulle ske sommaren 2014. Nu är sommaren 2014 slut och vintern 2014 står och stampar i farstun. Det är alltså dags. I går åt vi middag, bar ut köksbordet och så hoppas vi att det går att gå på ett golv på söndag kväll.




fredag 19 september 2014

Byaloppiset - TACK, tack

Ja tusen tack till alla som kom och hälsade på!
Alla ni som besökta flickornas pop-up café, matade och pajade våra husdjur, vände och klämde på våra loppisgrejer, alla ni som stannade och pratade bort en stund och alla ni som verkade tycka att Byaloppis i Iskmo-Jungsund är en kiva idé - vi ses igen nästa år!


onsdag 17 september 2014

Hello Green

I våras köpte jag en kokbok som heter Hello Green. Boken är skriven av den Josefine Jäger. Boken innehåller en blandning av recept, både varma rätter och av mat som äts i sin råa form, dvs det vi kallas raw food. Det gemensamma är det gröna och det växtbaserade.

Jag älskar recepten!

Med boken hittade jag ett ett nytt sätt att tänka kring mat. Visst har jag länge försökt laga mat från grunden, laga hälsosam mat åt oss osv osv.

Det gröna köket innebär alltså att äta mat från växtriket. Råvarorna är huvudsakligen grönsaker, rotfrukter, mörkgröna blad, groddar, bär, frukter, nötter och kallpressade oljor. Författaren skriver att Hello Green boken vill inspirera till att få in mera grönsaker i den dagliga maten och det har minsann vi fått. i början tyckte jag att mycket var en aning "meckigt" att få till, mycket nya ingredienser och nya sätt att tillreda mat men nu känns det bara naturligt. Och gott. Vi har absolut inte skippat allt kött men vi har hittat så många nya spännande sätt att äta annat än kött i olika former.




onsdag 10 september 2014

Byaloppis

På lördag 13.9 är det dags. I Iskmo-Jungsund ordnas det första byaloppiset klockan 10-16. 26 gårdar är med. En lista på försäljningsplatserna hittar ni på Byaloppisets blogg

Vi väljer att öppna dörrarna till vår sädesbod och säljer mängder och massor med prylar. Alla ni som vill titta på möbler, inredningsprylar, kläder och skor för barn och vuxna, ägg, bröd, lite eko grönsaker eller leksaker ska komma och fynda till Smedjebacken 3 i Iskmo.

Barnen ordnar pop-up café så ni kan sätta er ner med en kopp kaffe/te i trädgården - vi hoppas på vackert väder. Ni kan också välja att komma och klia ett får bakom örat. Varmt välkomna!


lördag 6 september 2014

Hon som kom undan

Vi har haft vår första räv attack på hönsen! Usch och fy! I måndags när jag kom ut i fähuset var det hönsfjädrar precis överallt, i mängder och massor. Jag vågade inte gå in och se på eländet utan gjorde det som jag oftast gör vid krissituationer - jag ringde Thomas som var på jobbet. Vi kom överens om att jag måste försöka få en överblick av antalet skadade hönor. När jag tryckt av samtalet såg jag en av hönorna som stod alldeles blickstilla framför kaninburen. Jag gick framtill henne och smekte henne på ryggen - då föll hon ihop men tog sig upp igen. Hon var alldeles utan fjädrar på rumpan och på en del av ryggen. Jag var övertygad om att hon höll på att dö framför mina ögon.

Jag ringde Thomas igen. Thomas nästa råd i krisen var att jag skulle gå till grannen som är van jägare, han kunde säkert göra en estimering av höns skadorna.

Jag rusade in på grannarnas gård och där i trädgården stod resten av vår lilla höns flock och plockade i sig gräs! Vi hade alltså bara ett räv offer som stod och fokuserade kaninerna med sin bara rumpa. Jag rusade uppför grannens trappa och ringde på hejvilt. Mannen i huset var inte hemma, dock nog grannens fru. Hon följde med mej efter att ha hört min smått virriga förklaring till varför jag besökte henne just då. Vi bar de gästande hönorna hem till deras egen bur bur och lyckades också varsamt få in den påtuggade hönan i buren med de andra. Jag ringde Thomas och avgav rapport.

På kvällen stod den tilltygade hönan upp i buren och promenerade också mindre sträckor. Följande dag, på tisdag låg hon på ströbädden varje gång jag var och tittade till henne. Hon åt och drack det som jag satte ner framför näbben på henne. På onsdag gick hon omkring och åt med sina medsystrar som höll henne sällskap inomhus. På torsdag tog hon sig upp på sittpinnarna och på fredag verkade hon vara återställd, om man bortser från de kala fläckarna. Idag är flocken ute igen. De har badat på sin favoritplats i timmar, njuter av solen och av friheten. Vi undkom med blotta förskräckelsen den här gången.


måndag 1 september 2014

Skörde- och förkylningstider

Jag syltar och förväller och kokar och står i. Köksgolvet klibbar, barnen klibbar och jag är fläckig av bär. Gott blir det (oftast) och känslan av att sätta på locket på ännu en burk som ska vila tills det blir mörkt och kallt ute är skön. En nöjdhetskänsla kan jag kanske beskriva känslan som.

Den här helgen har det fixats krusbärssylt som Thomas har som favorit bland syltar. Äldsta dottern har plockat de stickiga bären, det är en av hennes årligen återkommande sysslor. Jag kör sönder bären med stavmixer när de kokat klart och på så vis blir konsistensen den rätta á la Autio.

Min syster har jätte goda och jätte många äppel som vi äppelfattiga människor får ta så mycket vi vill av. I år räckte frukterna både till min fil-favorit mos med kanel och dessutom till äppeljuice, gott så det förslår.

Annars är vi förkylda. Just nu två av fem. Får se om övriga klarar sig.


måndag 25 augusti 2014

Byaloppis i Iskmo-Jungsund

Lördagen den 13.9 ordnas det första byaloppiset i Iskmo-Jungsund! Hela 25 gårdar har valt att vara med.

Välkomna att fynda och/eller avnjuta kaffe med kaka och/eller klappa får/hönor/kaniner osv osv.

Mera information under länken ovan och på facebook!


söndag 24 augusti 2014

Saft och höst i luften

I dag blev sista satsen vinbärssaft klar. Jag gör alltid råsaft enligt mammas recept. Det är otroligt enkelt att göra och eftersom bären inte kokas borde mycket av vitaminerna finnas kvar i bären.

Jag plockade också rent svartavinbärsbusken och frös in hela bär. De ska hålla och friska i vinter. När jag stod och plockade de sista bären var det verkligen höst. Buskarna var våta och bären lite kletiga. Händerna blev snabbt riktigt ordentligt kalla och jag tänkte att de här bären får vi äta med vördnad.

Kvar på buskarna finns ännu krusbär. Hoppeligen blir de krusbärssylt ännu i höst.

Ett annat tydligt hösttecken är vi tände brasan i vardagsrummet på eftermiddagen, det är länge sedan senast. Luften inomhus kändes lite ruggig och vädret utomhus spädde minsann på känslan av att man vill mysa inomhus.


torsdag 21 augusti 2014

Med penseln i hand

Vad har jag gjort i sommar då? Svar: jag har målat. Jag har målat bord, uthuset, fähuset, foderbräden, fönster, dörrar, stenfoten, pumphuset och källarväggen. Jag har varit prickig av färg, barnen har haft färg i håret, på händerna och på kläderna. Hönorna har fått nya färger och hunden likaså. Nu närmar jag mej slutet på årets målarrally och det känns skönt. Skönt att det blev målat och skönt att det blir paus i målandet så småningom. Kvar på listan över vad som ska målas säsongen 2014 är ännu lite golvyta och lite lister sedan får det vara för i år.





måndag 21 juli 2014

En grind in till oss

Vi har blivit med grind till trädgården. I vintras bytte vi till oss en vacker gammal grind i utbyte mot en fin gammal stoppad soffa som vi inte behövde.

Vår långsiktiga plan är att rama in vår gård med två grindar, staket på vissa sträckor, en lada (som ännu är nästan uppsatt) och lite mera syrener. I vår ännu mera långsiktiga plan finns också ett orangeri för kulna och/eller regniga dagar och kvällar.

Grinden som vi bytt till oss har rejäla stolpar och grindbladen (heter det månne så?) är av järn. När Thomas skulle gräva ner stolparna gick det finfint med stolpe ett men när stolpe två skulle ner sade det klang. Minsann, där låg en bit av det finska urberget och gosade sig en bit ner. Det som skulle gå på ett litet kick tog en hel lång, tung arbetsdag i anspråk. Thomas grävde och grävde, lyckades få traktorkättingar runt bitar av stenbjässen, drog med traktorn så att stenen gick i lite mindre bitar. Han upprepade det här flera gånger, kämpade med järnspett och lyckades till sist få bort hela stenen. Nu pryds uppfarten till vår trädgård av en finfin grind.



Den sönderdragna stenen