Vår rödbetsodling lyckades över all förväntan i år så nu äter vi rödbetor i olika utföranden. Idag åt vi en soppa som var så god att jag varmt kan rekommendera den.
Receptet hittade jag i Hello Green kokboken som jag skrivit om tidigare.
Rödbetssoppa (3-4 portioner)
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
2 cm färsk ingefära
1 tsk hel kummin
1,5 msk olivolja
4 stora rödbetor
2 medelstora morötter
2 msk mörk miso
0,5 dl pressad citron
1 liter buljong
1 krm havssalt
Fräs lök, vitlök, finhackad ingefära och kummin som du stött i en mortel. Sätt i de tunt skurna morötterna och rödbetorna och fräs någon minut. Tillsätt mison och citronjuicen. Slå på buljongen och låt sjuda under lock i ca 20 minuter. Smaka av med salt och mera citronjuice om du vill.
Toppa med persilja.
Jag valde att purea vår soppa eftersom övriga familjen tycker om den konsistensen men i orginalreceptet var betorna i bitar.
Gott och fräscht!
onsdag 29 oktober 2014
tisdag 28 oktober 2014
En hink med schampo och soff-kånk
I söndags gjorde jag schampo - mycket schampo, en hink med schampo. Så nu har vi schampo för en lång tid framöver. Bra så.
Jag har prövat några olika recept men våra kalufser tycker om det som gjordes i Strömsö för några år sedan. Jag varierar de örter som ingår. Mycket torkade ringblommor och nässlor blir det.
Det som vi också gjort i helgen är att vi kånkat en soffa. Det är en kökssoffa i trä som vi ärvt från Thomas mommo och moffa. Soffan stod i deras kök i Oravais och Thomas har sovit i den många, många gånger som barn. Sådana möbler är bäst - de med en historia.
Vi har haft soffan i köket i Jungsund, i vardagsrummet i Jungsund, på vår inglasade veranda i Jungsund, i gillestugan i Jungsund, i vardagsrummet i Iskmo, i sädesboden i Iskmo och nu är den i köket. Vi har antagit att den inte ryms in i vårt pyttelilla kök men i söndags mätte vi noga och funderade och kom fram till att eftersom köket ändå är litet och trångt så spelar det ingen roll om det är lite mera eller lite mindre möbler. Det är ända litet och trångt.
Jag har prövat några olika recept men våra kalufser tycker om det som gjordes i Strömsö för några år sedan. Jag varierar de örter som ingår. Mycket torkade ringblommor och nässlor blir det.
Det som vi också gjort i helgen är att vi kånkat en soffa. Det är en kökssoffa i trä som vi ärvt från Thomas mommo och moffa. Soffan stod i deras kök i Oravais och Thomas har sovit i den många, många gånger som barn. Sådana möbler är bäst - de med en historia.
Vi har haft soffan i köket i Jungsund, i vardagsrummet i Jungsund, på vår inglasade veranda i Jungsund, i gillestugan i Jungsund, i vardagsrummet i Iskmo, i sädesboden i Iskmo och nu är den i köket. Vi har antagit att den inte ryms in i vårt pyttelilla kök men i söndags mätte vi noga och funderade och kom fram till att eftersom köket ändå är litet och trångt så spelar det ingen roll om det är lite mera eller lite mindre möbler. Det är ända litet och trångt.
lördag 25 oktober 2014
Kunskap kan tynga ibland
Det här med att försöka skapa ett hem där vi genom vår konsumtion försöker dra ner på olika tillsatsämnen, kemikalier, gifter och andra otäcka saker är inte lätt - eller roligt heller egentligen.
Det är inte roligt eftersom jag blir så irriterad på allt det hemska som finns i nästan allt man sätter fingrarna på. Det är inte lätt heller eftersom det krävs så stor kunskap för att veta vad som är ok val. Och ofta är det ju så att ett val kan vara ok och bra ur en synvinkel medan exakt samma val kanske är riktigt dåligt betraktat från en annan synvinkel. Sedan är det också en rent ekonomisk fråga. Har vi råd att köpa de produkter som är de bästa, betraktat ur så många synvinklar som möjligt?
Ibland känner jag att nu vill jag inte veta mera - nu vill jag sluta läsa, det är enklare att inte vara medveten och inte veta och att ordet cocktail bara betyder någonting trevligt och gott.
När jag läser och lär så blir den första instinkten att hjälp jag måste slänga ut allt som är gjort av exempelvis plast och skaffa nytt. Det går inte. Vi har gått in för att byta ut vartefter. När vi behöver någonting försöker vi ersätta med ett, för oss, bättre alternativ. OK, vissa saker har jag faktiskt tagit bort och bytt ut, jag har inte väntat på att de ska gå sönder. Det gäller främst kökets plastburkar och andra plastredskap i köket.
I tillägg till det här försöker vi dessutom att inte alls konsumera grejer vi inte behöver. Jag som verkligen konsumerat mycket mera tidigare får faktiskt fortfarande vara sträng med mej själv och ställa frågan; vill jag ha eller behöver jag? Vad kan jag hitta begagnat?
För oss handlar det om att försöka ha tillgång till kunskap om innehåll i de saker vi köper (mat, kläder, inredning osv) och utgående från den kunskapen göra val som är de rätta för oss betraktat ur de synvinklar som vi uppfattar vara viktiga. Målet är naturligtvis att dra ner på mängden icke önskvärda kemikalier och tillsatser så mycket som möjligt. Giftfria blir vi inte men mindre giftiga än förr och gott så!
Det är inte roligt eftersom jag blir så irriterad på allt det hemska som finns i nästan allt man sätter fingrarna på. Det är inte lätt heller eftersom det krävs så stor kunskap för att veta vad som är ok val. Och ofta är det ju så att ett val kan vara ok och bra ur en synvinkel medan exakt samma val kanske är riktigt dåligt betraktat från en annan synvinkel. Sedan är det också en rent ekonomisk fråga. Har vi råd att köpa de produkter som är de bästa, betraktat ur så många synvinklar som möjligt?
Ibland känner jag att nu vill jag inte veta mera - nu vill jag sluta läsa, det är enklare att inte vara medveten och inte veta och att ordet cocktail bara betyder någonting trevligt och gott.
När jag läser och lär så blir den första instinkten att hjälp jag måste slänga ut allt som är gjort av exempelvis plast och skaffa nytt. Det går inte. Vi har gått in för att byta ut vartefter. När vi behöver någonting försöker vi ersätta med ett, för oss, bättre alternativ. OK, vissa saker har jag faktiskt tagit bort och bytt ut, jag har inte väntat på att de ska gå sönder. Det gäller främst kökets plastburkar och andra plastredskap i köket.
I tillägg till det här försöker vi dessutom att inte alls konsumera grejer vi inte behöver. Jag som verkligen konsumerat mycket mera tidigare får faktiskt fortfarande vara sträng med mej själv och ställa frågan; vill jag ha eller behöver jag? Vad kan jag hitta begagnat?
För oss handlar det om att försöka ha tillgång till kunskap om innehåll i de saker vi köper (mat, kläder, inredning osv) och utgående från den kunskapen göra val som är de rätta för oss betraktat ur de synvinklar som vi uppfattar vara viktiga. Målet är naturligtvis att dra ner på mängden icke önskvärda kemikalier och tillsatser så mycket som möjligt. Giftfria blir vi inte men mindre giftiga än förr och gott så!
måndag 20 oktober 2014
Fårens vinterviste
I fredags tog vi in vår lilla fårflock. Egentligen skulle de säkert ha kunnat vara ute ännu en tid men vi tyckte inte att vädret var så mysigt för dem, fuktigt och eländigt, så de fick komma in.
Jag och barnen förberedde fähuset på dagen. Sopade, fejade och satte in hö på golvet, diskade ur vattenbaljorna och hängde in saltstenar.
Genast Thomas körde in på gården slängde vi upp Ebba i rinkkan och satte på oss stövlar och varma kläder. Planen var att jag lockar med mej damerna med hjälp av en skopa havre - de älskar havre men har inte fått annat än gräs att äta under utesäsongen. Thomas, (med Ebba på ryggen) Lina och Emma skulle stå utplacerade på strategiska ställen längs rutten för att förhindra att tackorna susade iväg åt annat håll än det tilltänkta, dvs hemåt.
Thomas och jag hade mentalt förberett oss på att någonting kommer att gå fel, det blir ju så sällan som man tänkt sig... Det är inte alls långt från hagen till fähuset, ca 150 meter, men om damerna får för sig att störta iväg så gör de just så om man inte råkar stå precis i vägen och kan förhindra deras framfart.
Allt gick som på räls och vi var grymt förvånade. Det tog en stund innan tackorna vågade sig ut ur hagen men med lite havre-rassel kom de över försiktigheten. Det var precis som om de visste vad som väntade för genast vi kom upp på vår lilla grusväg störtade alla iväg hemåt, så snabbt deras runda kroppar kunde bära dem. Det såg alldeles otroligt roligt ut - tre väldigt rundlätta damer som pinnade iväg längs vägen på sina smala ben. Rakt in i fähuset.
Bässen och Puff kom in via dyngston, också de utan protester. Allt gick så snabbt och bra att vi till och med hann ta in pinnarna och elbanden innan mörkret lade sig.
Jag och barnen förberedde fähuset på dagen. Sopade, fejade och satte in hö på golvet, diskade ur vattenbaljorna och hängde in saltstenar.
Genast Thomas körde in på gården slängde vi upp Ebba i rinkkan och satte på oss stövlar och varma kläder. Planen var att jag lockar med mej damerna med hjälp av en skopa havre - de älskar havre men har inte fått annat än gräs att äta under utesäsongen. Thomas, (med Ebba på ryggen) Lina och Emma skulle stå utplacerade på strategiska ställen längs rutten för att förhindra att tackorna susade iväg åt annat håll än det tilltänkta, dvs hemåt.
Thomas och jag hade mentalt förberett oss på att någonting kommer att gå fel, det blir ju så sällan som man tänkt sig... Det är inte alls långt från hagen till fähuset, ca 150 meter, men om damerna får för sig att störta iväg så gör de just så om man inte råkar stå precis i vägen och kan förhindra deras framfart.
Allt gick som på räls och vi var grymt förvånade. Det tog en stund innan tackorna vågade sig ut ur hagen men med lite havre-rassel kom de över försiktigheten. Det var precis som om de visste vad som väntade för genast vi kom upp på vår lilla grusväg störtade alla iväg hemåt, så snabbt deras runda kroppar kunde bära dem. Det såg alldeles otroligt roligt ut - tre väldigt rundlätta damer som pinnade iväg längs vägen på sina smala ben. Rakt in i fähuset.
Bässen och Puff kom in via dyngston, också de utan protester. Allt gick så snabbt och bra att vi till och med hann ta in pinnarna och elbanden innan mörkret lade sig.
Nu återstår bara frågan - lamm eller inga lamm i vår?
tisdag 14 oktober 2014
En enda flock
Nu har vi satt ihop våra två hönsgrupper. Vi har hittills haft vår ursprungsgrupp i egen kupé. Den gruppen består numera av tre hönor som haft stora friheter vad gäller möjlighet att fritt ströva omkring på vår och på grannens gård. De har spankulerat som de velat och gått in i sitt rum till natten, sovit på sina pinnar och blivit utsläppta tidigt på morgonen.
Det här fria livet tog slut i och med rävattacken och det faktum att grannarna sett räv flera gånger efter att vi hade påhälsningen. Först tänkte vi fortsätta med två flockar men i och med att vi ville ge våra kaniner större utrymme att skutta runt på beslöt vi att våra tre hybrid-damer skulle få flytta in med den stora hönsflocken och tuppen Harry.
I fredags var det dags. Helgen gick över förväntan men i går på eftermiddagen såg jag att hönan som blivit attackerad av räven såg avplockad ut. Efter att ha kikat på damerna en stund såg jag att hon var utsatt för mobbning av en svart höna.
Barnen är upprörda och vi vet inte riktigt vad vi ska göra. Ska vi låta henne bli påpickad? Ska vi tala med mobbaren? Stackars, stackars hönan! Det är mycket med djur.
Det här fria livet tog slut i och med rävattacken och det faktum att grannarna sett räv flera gånger efter att vi hade påhälsningen. Först tänkte vi fortsätta med två flockar men i och med att vi ville ge våra kaniner större utrymme att skutta runt på beslöt vi att våra tre hybrid-damer skulle få flytta in med den stora hönsflocken och tuppen Harry.
I fredags var det dags. Helgen gick över förväntan men i går på eftermiddagen såg jag att hönan som blivit attackerad av räven såg avplockad ut. Efter att ha kikat på damerna en stund såg jag att hon var utsatt för mobbning av en svart höna.
Barnen är upprörda och vi vet inte riktigt vad vi ska göra. Ska vi låta henne bli påpickad? Ska vi tala med mobbaren? Stackars, stackars hönan! Det är mycket med djur.
En bortglömd gräddfilsburk = kalas! |
fredag 10 oktober 2014
När tiden plötsligt blir knapp
Jag lever för tillfället mitt i en tidskris - jag har för lite tid.
Sedan slutet av augusti arbetar jag 60% och arbetet inkräktar på min tid - jag hade nästan glömt att arbete gör det! Nu ska jag ju egentligen inte alls klaga. Jag arbetar 60%, bara lite mera än 50%, mycket mindre än vad så många andra gör. Mitt problem är att jag under min ledighet börjat göra så mycket som tar tid att göra - roliga saker som jag vill att ska få ta av min tid. Jag vill dona med mina salvor och röror, jag vill baka vårt bröd, jag vill koka tre timmars kalops mitt i veckan, jag vill ha veckans tvätt tvättad när Thomas får helg, jag vill ha tid att plocka med de grejer som flyter omkring hemma hos oss utan att det ska ta tid av kvällarna, jag vill ha tid att göra läxor med Lina och Emma i lugn och ro osv osv osv.
Det här fungerar inte.
Det är nu inte så att jag inte vill jobba - det vill jag ju. Mitt problem är att jag måste möblera om i det jag gjort och gör och fundera ut vad jag kanske inte ska göra just nu.
Det viktigaste är att barnen får sitt. Jag är jätte glad att de vill läsa sina läxor med mej och att de båda tycker det är viktigt att arbeta med skolan. Jag vill också ta tillvara mystiden med Ebba som hon vill ha efter att jag hämtat henne från dagmamman. Resultatet av dessa två ting är en kombination av skola och mys. Vi gör läxor och myser i mitt och Thomas sovrum - det gör vi när vi alla kommit hem (jag hämtar de två stora damerna från skolan samtidigt som jag hämtar Ebba från dagmamman). Efter att vi gjort detta och vi alla landat i eftermiddagen hemma gör jag mat. Här får jag göra om våra veckomenyer, det fungerar inte med långkok mitt i veckan längre - allt sådant flyttas till helgerna. Nu ska maten gå snabbt att göra. Det ska helst inte ta mera än 30 minuter att fixa middagen.
Vad gäller bakning, städning, salvakok och andra trevliga och roliga saker så måste jag se tiden an. Min grundidé är att de här sakerna inte får bli stressmoment! Det är saker jag njuter av att göra. Om jag pressar in dem i vardagen och gör dem till måsten tror jag att det finns risk för att njutningen transformeras till någonting negativt och det vill jag inte. Jag tror resultatet blir att jag bakar bröd ibland, lagar en del av våra produkter till hud och hår, städar mindre och tänder färre lampor. Det som jag däremot inte tänker sluta, eller ens göra mindre av, är att flytta runt på våra saker här hemma - det är ren och skär lycka det!
Förändringen är ständig!
Sedan slutet av augusti arbetar jag 60% och arbetet inkräktar på min tid - jag hade nästan glömt att arbete gör det! Nu ska jag ju egentligen inte alls klaga. Jag arbetar 60%, bara lite mera än 50%, mycket mindre än vad så många andra gör. Mitt problem är att jag under min ledighet börjat göra så mycket som tar tid att göra - roliga saker som jag vill att ska få ta av min tid. Jag vill dona med mina salvor och röror, jag vill baka vårt bröd, jag vill koka tre timmars kalops mitt i veckan, jag vill ha veckans tvätt tvättad när Thomas får helg, jag vill ha tid att plocka med de grejer som flyter omkring hemma hos oss utan att det ska ta tid av kvällarna, jag vill ha tid att göra läxor med Lina och Emma i lugn och ro osv osv osv.
Det här fungerar inte.
Det är nu inte så att jag inte vill jobba - det vill jag ju. Mitt problem är att jag måste möblera om i det jag gjort och gör och fundera ut vad jag kanske inte ska göra just nu.
Det viktigaste är att barnen får sitt. Jag är jätte glad att de vill läsa sina läxor med mej och att de båda tycker det är viktigt att arbeta med skolan. Jag vill också ta tillvara mystiden med Ebba som hon vill ha efter att jag hämtat henne från dagmamman. Resultatet av dessa två ting är en kombination av skola och mys. Vi gör läxor och myser i mitt och Thomas sovrum - det gör vi när vi alla kommit hem (jag hämtar de två stora damerna från skolan samtidigt som jag hämtar Ebba från dagmamman). Efter att vi gjort detta och vi alla landat i eftermiddagen hemma gör jag mat. Här får jag göra om våra veckomenyer, det fungerar inte med långkok mitt i veckan längre - allt sådant flyttas till helgerna. Nu ska maten gå snabbt att göra. Det ska helst inte ta mera än 30 minuter att fixa middagen.
Vad gäller bakning, städning, salvakok och andra trevliga och roliga saker så måste jag se tiden an. Min grundidé är att de här sakerna inte får bli stressmoment! Det är saker jag njuter av att göra. Om jag pressar in dem i vardagen och gör dem till måsten tror jag att det finns risk för att njutningen transformeras till någonting negativt och det vill jag inte. Jag tror resultatet blir att jag bakar bröd ibland, lagar en del av våra produkter till hud och hår, städar mindre och tänder färre lampor. Det som jag däremot inte tänker sluta, eller ens göra mindre av, är att flytta runt på våra saker här hemma - det är ren och skär lycka det!
Förändringen är ständig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)