Vi önskar att alla får en sådan jul som var och en vill ha och ett gott nytt år som för med sig det fina i livet!
måndag 23 december 2013
Julefrid
Nu får julen komma. Thomas har ledigt. I munnen smakar det chokladkonfekt och huset är så städat som det behöver vara.
torsdag 19 december 2013
Wall of fame hos Autios
Vi har skapat en egen wall of fame hemma hos oss. I andan av årets ord "selfie" består väggen av bilder på oss.
Väggen ovanför ingången till hallen och köket, från vardagsrummets sett, har varit vit och tom och jag har funderat hit och dit på vad som kunde passa på väggen. I höstas tog vi 1-års bilder av Ebba och passade samtidigt på att fota hela familjen. Vi tog bilderna hemma eftersom mitt minne av Lina och Emmas 1-års fotograferingar vid fotograf är svettiga. Våra barn har haft myror i kroppen och det var jätte, jätte svårt att få dem att sitta stilla tillräckligt länge. Lina är avporträtterad sittandes i diverse lådor och byttor och på alla bilder av Emma ser ett tränat modersöga att hon håller på att glida iväg från platsen hon var placerad på. Nåja, för att undvika dylika upplevelse bad vi Vincent Westberg komma hem till oss och fotografera oss i vårt naturliga habitat. Det gick så bra och jag blev inte svettig en enda gång. Ebba satt bland sina grejer och donade och märkte inte ens vad som skedde.
Bilderna beställde vi i olika färger och former och de nya bilderna blandades med tidigare foton av Lina och Emma som vännen Linus Lindholm tagit och voilá - väggen ser precis ut som vi vill.
Väggen ovanför ingången till hallen och köket, från vardagsrummets sett, har varit vit och tom och jag har funderat hit och dit på vad som kunde passa på väggen. I höstas tog vi 1-års bilder av Ebba och passade samtidigt på att fota hela familjen. Vi tog bilderna hemma eftersom mitt minne av Lina och Emmas 1-års fotograferingar vid fotograf är svettiga. Våra barn har haft myror i kroppen och det var jätte, jätte svårt att få dem att sitta stilla tillräckligt länge. Lina är avporträtterad sittandes i diverse lådor och byttor och på alla bilder av Emma ser ett tränat modersöga att hon håller på att glida iväg från platsen hon var placerad på. Nåja, för att undvika dylika upplevelse bad vi Vincent Westberg komma hem till oss och fotografera oss i vårt naturliga habitat. Det gick så bra och jag blev inte svettig en enda gång. Ebba satt bland sina grejer och donade och märkte inte ens vad som skedde.
Bilderna beställde vi i olika färger och former och de nya bilderna blandades med tidigare foton av Lina och Emma som vännen Linus Lindholm tagit och voilá - väggen ser precis ut som vi vill.
måndag 16 december 2013
Kött, kött, kött
Ja jösses vad vi har mycket kött. Vi måste köpa en ny köttfrys, en frysbox där vi ska förvara allt kött vi har. Nu hittar jag inget i arkku frysen, den är knökfull av fårkött i olika former och storlekar; färs, filéer, ribs, stekar, soppkött, hemgjord köttbuljong .... Det kommer massor med kött från fyra får! Det känns på ett sätt lite paradoxalt med tanke på att vi det senaste året försökt införa mera vegetarisk kost men det behöver inte vara så. Nu behöver vi inte köpa allt kött vi ändå äter och vi vet att köttet mådde bra innan det blev just kött.
För några veckor sedan slaktade vi alltså tre lamm och en årsgammal tacka som inte lammat. Thomas gick på styckningskurs vid Vuxeninstitutet i Korsholm samma vecka som slakten gick av stapeln och han lärde sig massor och blev dessutom jätte upplyst och medveten om hur köttet vi äter påverkas av de omständigheter djuren lever under och hur slakten påverkar köttets kvalitet. Efter varje kurskväll kom han hem och höll mini-föreläsningar för mej, visade info på webben och berättade om allt det nya han fått veta.
Vi slaktade våra djur hemma. En erfaren slaktare skötte om att djuren togs av daga och han och Thomas skar hudarna av dem och tog ut inälvorna och hängde upp kropparna så att de fick hänga innan styckning. Sex bogar förde vi till Malax köttrökeri. resten styckade Thomas här hemma, i köket. Köttkvarnen gick varm och vakuum maskinen likaså.
Vi trodde att vi skulle uppleva slakten traumatisk med tanke på hur mycket vi umgåtts med våra får men så blev det inte. Vetskapen om att djuren fått leva ett gott liv, omtyckta och lite bortskämda tog överhanden och de ompysslade fåren förvandlades till mat i våra ögon genast livsgnistan lämnade dem.
För några veckor sedan slaktade vi alltså tre lamm och en årsgammal tacka som inte lammat. Thomas gick på styckningskurs vid Vuxeninstitutet i Korsholm samma vecka som slakten gick av stapeln och han lärde sig massor och blev dessutom jätte upplyst och medveten om hur köttet vi äter påverkas av de omständigheter djuren lever under och hur slakten påverkar köttets kvalitet. Efter varje kurskväll kom han hem och höll mini-föreläsningar för mej, visade info på webben och berättade om allt det nya han fått veta.
Vi slaktade våra djur hemma. En erfaren slaktare skötte om att djuren togs av daga och han och Thomas skar hudarna av dem och tog ut inälvorna och hängde upp kropparna så att de fick hänga innan styckning. Sex bogar förde vi till Malax köttrökeri. resten styckade Thomas här hemma, i köket. Köttkvarnen gick varm och vakuum maskinen likaså.
Vi trodde att vi skulle uppleva slakten traumatisk med tanke på hur mycket vi umgåtts med våra får men så blev det inte. Vetskapen om att djuren fått leva ett gott liv, omtyckta och lite bortskämda tog överhanden och de ompysslade fåren förvandlades till mat i våra ögon genast livsgnistan lämnade dem.
tisdag 10 december 2013
Kalas i kubik
Vi kalasar i december. Förra lördagen firade vi att Ebba fyllde ett år och på söndagen hade Lina kalas för sina kompisar, ett julgodis kalas. Lina blir 10 år på luciadagen.
Ebba tog sina första steg två dagar före ett års dagen, bredbent och svajande men ändå. Vår ett åring är glad, envis till tusen, viljestark, bestämd och kramgo. Hon pratar massor, innebörden av det mesta hon säger är ännu höljt i dunkel men några välvalda ord förstår vi; tick, tack som klockan, brum som bilen säger, mamma, pappa, mummu, bä som fåren säger och buff som hunden Egon säger. Med det här ordförrådet kommer hon långt.
Dagarna inför julen är sprängfyllda tycker jag. Väldigt mycket tid går till provläsning, diverse julfester, glöggdrickande och prassel med presentpapper. Vi har ativt gått in för att njuta av att det är december, mitt i allt stök!
Ebba tog sina första steg två dagar före ett års dagen, bredbent och svajande men ändå. Vår ett åring är glad, envis till tusen, viljestark, bestämd och kramgo. Hon pratar massor, innebörden av det mesta hon säger är ännu höljt i dunkel men några välvalda ord förstår vi; tick, tack som klockan, brum som bilen säger, mamma, pappa, mummu, bä som fåren säger och buff som hunden Egon säger. Med det här ordförrådet kommer hon långt.
Dagarna inför julen är sprängfyllda tycker jag. Väldigt mycket tid går till provläsning, diverse julfester, glöggdrickande och prassel med presentpapper. Vi har ativt gått in för att njuta av att det är december, mitt i allt stök!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)