Fårens vinterviste

I fredags tog vi in vår lilla fårflock. Egentligen skulle de säkert ha kunnat vara ute ännu en tid men vi tyckte inte att vädret var så mysigt för dem, fuktigt och eländigt, så de fick komma in.

Jag och barnen förberedde fähuset på dagen. Sopade, fejade och satte in hö på golvet, diskade ur vattenbaljorna och hängde in saltstenar.

Genast Thomas körde in på gården slängde vi upp Ebba i rinkkan och satte på oss stövlar och varma kläder. Planen var att jag lockar med mej damerna med hjälp av en skopa havre - de älskar havre men har inte fått annat än gräs att äta under utesäsongen. Thomas, (med Ebba på ryggen) Lina och Emma skulle stå utplacerade på strategiska ställen längs rutten för att förhindra att tackorna susade iväg åt annat håll än det tilltänkta, dvs hemåt.
Thomas och jag hade mentalt förberett oss på att någonting kommer att gå fel, det blir ju så sällan som man tänkt sig... Det är inte alls långt från hagen till fähuset, ca 150 meter, men om damerna får för sig att störta iväg så gör de just så om man inte råkar stå precis i vägen och kan förhindra deras framfart.
Allt gick som på räls och vi var grymt förvånade. Det tog en stund innan tackorna vågade sig ut ur hagen men med lite havre-rassel kom de över försiktigheten. Det var precis som om de visste vad som väntade för genast vi kom upp på vår lilla grusväg störtade alla iväg hemåt, så snabbt deras runda kroppar kunde bära dem. Det såg alldeles otroligt roligt ut - tre väldigt rundlätta damer som pinnade iväg längs vägen på sina smala ben. Rakt in i fähuset.

Bässen och Puff kom in via dyngston, också de utan protester. Allt gick så snabbt och bra att vi till och med hann ta in pinnarna och elbanden innan mörkret lade sig.

Nu återstår bara frågan - lamm eller inga lamm i vår?