Livet utan får

Vi gav bort våra får i somras. Våra gosiga, gulliga och ulliga kompisar. Varför det då? Nå just för att de blivit våra kompisar, våra mysiga vänner som vi kallade vid namn, pratade med och höll av.

Sommaren 2014 valde vi att inte få lamm. Ebba var så liten och renoveringen så påtaglig så vi kände att det inte fanns tid till eventuella flasklamm och annat som de söta liven kan föra med sig i form av tidskrävande insatser. Vårvintern 2015 glömde vi bort att sätta in bässen till damerna - just fina fårfarmare!

Tanken mognade fram efter denna fadäs. Vi ville inte äta upp dem - de stod oss för nära och vi tyckte dessutom att tiden inte riktigt fanns för att ta hand om dem och deras tillgång till bete. När man inte har stora  "mat-arealer" till sitt förfogande tar det mycket tid att flytta runt hagarna.
Thomas hade dessutom fått för sig att stora delar av fähuset skulle passa utmärkt som verkstad, eller som man-cave som jag uttrycker det.

Nu har Thomas sin stora verkstad och han är nöjd. Får kommer vi att ha igen. Vi gillar får. Helst skulle jag ha jätte många får - kanske vi blir fårbönder på äldre dar? Kanske på Gotland? Eller så bygger vi ett mera praktiskt fårhus här? Vem vet? Livet och tiden får utvisa. Men vi är får-människor!

Puff njuter av att få bort vinterpälsen

En bastu vid stranden

De senaste två åren har Thomas byggt på en strandbastu; långsamt och envist med en negativ fru och för lite tid. Nu är bastun nästan klar och den är fin.

Bastun kommer att vara en "villa-bastu". Det kommer alltså inte att finnas vatten eller el i den och den är oisolerad i väggarna. Stockarna är nya, eller de var nya när vi köpte dem så de är relativt ljusa i färgen. Taket och väggen mellan gillestugan och bastun har jättebreda plankor på sig. Bastukaminen går genom väggen så att vi kan grilla korv i gillestugan med samma eld som vi värmer bastun.

Väggen ovanför bastukaminen är ett stort fönster. När vi sitter i bastun och kikar ut ser vi sjön.

Inredningen i gillestugan består av två väggfasta bänkar som ska få fårskinn, plädar och kuddar på sig. Ett bord är på gång. Alla möbler bygger vi av plankor och stockbitar.

Jag som verkligen haft denna byggnation väldigt långt ner på prioritetslistan får ändra attityd (och det är också enklare att göra när bastun är så gott som klar). Jag är faktiskt glad att Thomas envisades med sitt högprioriterade projekt trots mina suckar om allt annat som jag tyckte han borde göra istället.

Här är några bilder inifrån. Utsidan ska jag fota när det är lite ljust.

Ett matbord av en höskrinda

Vi har ett nytt matbord i vardagsrummet. Vi hittade bottnen av en höskrinda i uthuset. Thomas tvättade med högtryckstvätten, fixade ben av delar från en gammal vävstol och så bar vi in det nästan tre meter långa bordet. Klart.

Inbyggd handukshängare på ena kortsidan. På golvet har vi Signes mattor. Nu behöver vi inte ha buffé varje gång vi har gäster! Och ja - jag har hängt upp julstjärnor i fönstren i dag. Mysigt.

Höst i Signes hus

Hösten blir påtaglig på ett sätt som vi inte upplevt i våra tidigare boenden. När kylan kryper in på knutarna drar vi täcket över huset. Vi sätter in dubbla fönster och brer ut mattor på plankorna på golven.
De ljusa sommartextilierna byts ut mot murrigare färgtoner och antalet varma filtar ökar. Nu är jag en person som verkligen tycker om filtar och kuddar så jag kan inte säga att det någonsin finns lite sådant hemma men på hösten och vintern kan vi ha flera filtar var - om det behövs.
Igår blev dagen som hösten trädde in i Signes hus. Vi bar in nytvättade mattor från sädesboden och bar ut det som hörde sommaren till. I samma veva passade vi på att släpa runt lite möbler. Det blir nästan alltid så för mej.

Köket fick mörka mattor och svarta stolar

I vardagsrummet sattes yllemattorna på plats, två fåtöljer placerades framför en kakelugn och ett soffbord togs in från sädesboden.

 

Ett skåp från sovrummet flyttade in i vardagsrummet, en soffa bytte plats och det gamla soffbordet placerades framför soffan. Voilá höst i Signes hus!

Kalklitir

Vi har bott i Signes hus i ganska exakt tre år. Vi är inte klara på långa vägar med allt det som finns att göra men inomhus börjar det mesta vara i skick. I uthuset, fähuset och på gården finns det ännu hur mycket som helst som väntar.


I helgen har vi renoverat inomhus. Suck. Äldsta dottern valde en väldigt gul färg till sina väggar, då för tre år sedan. I minst 1,5 år har hon tjatat på att hon inte vill ha gula väggar. Väldigt "vad var det jag sa" känsla eftersom jag, då för tre år sedan, försökte vara väldigt tydlig med att jag tror att hon inte vill ha super gula väggar så länge.

Nåja, tjat lönar sig och nu har hon beiga väggar. Barnet är nöjd och glad och jag är en erfarenhet rikare eftersom jag inte använt kalkfärg till inomhus målning tidigare (endast till fårhuset och den färgen kändes inte aktuell till Linas rum).


På den lokala livsstilsbutiken Quriosa säljer Sanna den isländska färgen Kalklitir. Jag har flera gånger stått och tittat på färkartorna och suckat över vilka fina nyanser det finns.
Lina ville ha helt vita väggar men jag lyckades tala mej till en färgblandning som gick mot ljust beige.


Det var väldigt enkelt att blanda färgen, pulver + vatten, rör och låt vila ca 10 minuter. Man kan göra detta moment utomhus eftersom det är kalkpulver - eller så gör man det i köket - det gjorde vi.

Jag måste erkänna att jag först var lite fundersam. Eftersom vi målat med linoljefärg och "vanlig" färg tidigare vad det förstås den tanken jag hade om hur färg ska se ut när man stryker ut ett lager. Så ser inte Kalklitir färgen ut. Den är först väldigt otäckande och ojämn. Men efter att ha väntat en stund så sade det "poff" och så var det hur fint och ljust som helst.

Vi målade väggarna i vår dams rum två varv och det räckte - och då var grunden verkligt stark.
Väggarna vi målade är matta och har en väldigt fin struktur. Det mest fantastiska är att färgen är helt luktfri, en liten doft av krita var det enda jag kände av när satt med penseln i handen.
Den här färgen kommer jag att sätta i hallen också.

Bloggen som vilade.

Bloggen har vilat - länge. Sommaren kom och försvann i ett huj. Jag tänkte så många gånger att nu ska jag skriva om än det ena och än det andra - men det gjorde jag inte.

Jag var ledig i princip hela sommaren men blev tiden knapp ändå. Jag var mamma - oj vad mycket mamma jag var. Mina tre damer runt mej i 10 veckor. Korta stunder av andningshål fick jag när jag sprang, för jag har börjat springa. Jag rensar huvudet och springer kroppen trött och det är underbart.

Vi har också arbetat på gården i sommar, och håller fortfarande på. Det ska jag visa er.

Vi åkte till Bohuslän igen. Jag fullkomligt älskar den delen av vårt västra grannland. Jag VILL ha en stuga på Nord Koster.

En stor förändring är att jag arbetar mera. 100%. Får se hur det går. Ännu känns det kaotiskt. Efter att ha arbetat lite eller inte alls i 4 år är detta med heltid en alldeles galen känsla. Får se om den går över och saker och ting faller på plats så här också. Jag märker att jag måste hålla efter mej själv, inte låta arbetet inkräkta för mycket på fritiden, stänga av och koppla bort. Det hoppas jag att jag lärt mej från min förra resa.

Byaloppis i Iskmo-Jungsund

Lördagen den 5.9 är det dags för den andra upplagan av byaloppis i Iskmo-Jungsund. Mellan klockan 10 - 15 öppnar över 20 gårdar sina grindar och ni är alla hjärtligt välkomna att botanisera bland gammalt och nytt, stort och smått.

Ni som vill kan sätta er ner i något av de flera pop-up caféer som dyker upp eller klappa något trevligt djur som bor på en del av de gårdar som deltar.

På adressen byaloppis.blogspot.fi finns information om dagen - och mera info är på kommande med bl a karta över deltagande gårdar.

Varmt välkomna till byarna runt sunden i Iskmo och Jungsund!

Soppa som smakar solsken

Jag gjorde en rostad soppa förra veckan. Ingredienserna bestod av morot, gul lök, batat. Dessa satte jag i ugnen i 30 minuter på 175 grader.

Jag mixade sedan ihop dem med vatten, kokosmjölk, lantbuljong, lite kanel, citronsaft, citronskal och havssalt. Soppan smakade sommar och sol - gött.

Thomas och barnen tyckte att den skulle passa som förrättssoppa och det stämmer. Om man inte äter bröd till mättar den inte tills man går och knyter sig.

Jösses vad härligt med lite sol - också utomhus!

Ny bur åt hönsen

Vi bygger en ny bur åt våra höns - en lite större bur och robustare bur. Den förra dog i vintras då tung snö tryckte ner taket. I fallet revs väggkonstruktionen också sönder.

Just nu går vår flock fritt på gården. Det är hur mysigt som helst och hönorna blir tama och sociala.
Nackdelen är att jag inte kan plantera någonting i mina odlingslådor så länge de går fria.
Den här flocken har fattat att de kan flyga över det staket pappa och Thomas byggde förra sommaren. Våra hybridhönor stannade när de kom fram till staketet - det gör inte de här. De har också lärt den sista kvarlevande hybriden att hon kan flyga över. De fullkomligt älskar att spatsera i lådorna och sprätta runt jorden.

Vi kan inte heller så gräsmatta på några ställen som behöver nytt gräs. Vi har försökt men alla 16 kom rusande och åt så det stod härliga till.

En sista nackdel är att tuppen Harry avskyr rött. Ebbas lekhalare är röd. När han ser den kommer han störtande och om han är på dåligt humör gör han utfall mot vår 90 cm korta lilla dam - inte roligt alls.

När det jag sått kommit upp ordentligt och när gräset grott och fått stadiga rötter kan vi pröva att ha dem fria igen.

Gårdens fulaste hörn

Vid den ena gaveln på baksidan har det sett alldeles grymt eländigt ut. Isoleringen har spärrat fram bakom jord, stenar och ogräs.

Vi har funderat hit och dit på vad vi ska göra för att få hörnet att se bättre ut. Lite tidigare i våras kom Thomas på idén att vi skulle bygga en vägg av några kilastenar som legat utslängda i ett skogsbryn på tomten. När man får sådana här idéer är det jätte bra att ha en traktor! Utan den och Thomas lugna sinnelag skulle detta inte ha blivit till någonting. Det är svårare än man (läs jag) trodde att bygga en vägg av så här stora, otympliga stenar.

Väggen är inte klar ännu, en eller två stenar ska petas på plats till höger - det blir bra.

Rödbetsbiffar

I fredags gjorde jag rödbetsbiffar. Jag har planerat göra biffarna länge men det har bara inte blivit av men i fredags var det dags.

Vi brukar inte äta det mest hälsosamma på fredagskvällarna så det fanns en viss misstro i luften. Biffarna var goda, jag tyckte de var jätte goda. Bland övriga familjemedlemmar var mottagandet varierat. Vi åt biffarna med potatissallad och grönsallad med avocado. Tanken var att jag skulle fota min portion för att visa hur röda och fina biffarna var där de låg på min tallrik med salladen och avocadon. Tyvärr hade jag glömt på kameran senaste gången jag använde den så batteriet var tomt.

Biffarna var enkla att göra. Det som göra att man inte kan svänga ihop dem "bara så där" är att smeten ska vila minst en timme i kylskåpet.

Så här:
1/2 dl solroskärnor mixas
2 rödbetor bitas
3 dl kokta kidneybönor
2 dl helt bovete (kokt eller groddat - mitt var kokt eftersom jag inte har detta med groddning som någonting jag gör varje dag)
1 hackad rödlök
2 msk bovetemjöl
2 msk olivolja
1 msk dijonsenap
1 tsk paprikapulver, gärna rökt
1 tsk havssalt

Kör alla ingredienser tillsammans med solroskärnorna i mixern. Låt smeten stå minst en timme i kylen. Forma till stora bolla som du trycker ut till biffar. In i ugnen (175 grader) ca 30 minuter. Vänd biffarna efter halva tiden.
Receptet kommer från boken Hello Green (Josefin Jäger).

Här har varit blåsig och kallt några dagar. Barnen har lekt koja, Ebba älskar bygga kojor och leka att det stormar. Helst ska det ingå picknik på golvet inne i kojan.

Ute på gården har vi planterat havtornsbuskar, en pojke (Tarmo) och fem flickor. Hoppas på enorma skördar framledes!

Fårsläpp

Vi har haft fårsläpp på gården. Tackorna fick komma ut i hagen mot sjön. Det är alltså inte frågan om deras stora sommarhage ännu utan en "daghage" som vi har på vårar och höstar. Fåren är ute på dagarna men får gå in till kvällarna.

Det är en njutning att se deras lycka, som kalvar på bete. De hoppar rakt upp i luften, studsar och stångas.

Notera Agda i Linas famn - hon är en famnhöna

Vi har våra hönor fritt på gården. De får gå så ända tills min odlingssäsong inleds. Efter att fröna är nerpetade i jorden måste vi fundera hur vi ska göra. De älskar att sprätta runt i mina odlingslådor. Jorden är så otroligt bra uppluckrad i år.

Harry med dam

Så blommar vitsipporna och det är vår i Signes hus.

Så ledsen att det tar ont

Jag är så ledsen. Gråten i halsen hela tiden.

Häromnatten somnade min farfar in. Min starka, stora farfar. Han fick bli 90 år gammal.

Min farfar var en man med starka åsikter om allt. Han älskade att diskutera, parlamentera och fundera. Han var otroligt intresserad av samhället och politik. När jag var liten trodde jag att han och pappa grälade eftersom diskussionerna var högljudda och alltid åtföljda av viftande händer och yviga gester.

Han var alltid på väg. När han och farmor hälsade på visste man att efter max en timme studsade farfar upp och sade "kom nu mora" och farmor steg upp.

Han rökte Club 77 och använde baksidan av tobaksasken till att rita små ritningar, vinklar och annat noterbart.

Han använde uttrycket "saamitutti" och skrapade katten under hakan.

Han använde sig av Svenska Akademins ordbok för att påvisa ordens betydelse när jag och min syster inte förstod (ofta då ord som inte använts de senaste 50 åren).

Han räknade studentexamensproven i matematik för nöjes skull.

Han målade sin båt med den färg han fick när han hällt ihop alla slattar ur färgburkarna i garaget och hans båt hade bara två lägen - stillastående och full gas.

Han åt galet snabbt, eller vi äter alla galet snabbt. På julmiddagarna som farmor haft bestyr med i timtal var vi alla klara på 20 minuter. När farfar började skicka runt sin tallrik visste vi att nu var det klart. Och det var det också.

Han bytte själv dragkedjan i sina jackor och lappade själv kläder - med fokus på det praktiska - inte alltid det estetiska.

Han tyckte om oss och han gav oss hårda, långa kramar.

Han var vår älskade farfar och han behövde inte lida länge utan han fick somna in och jag vet att han är med farmor igen.

Bee´s Wrap

Ifjol läste jag för första gången om Bee´s wrap och för ett par veckor sedan inhandlade jag ett paket. 

Bee´s Wrap är ett alternativ till plastfolie och aluminiumfolie. Bee s Wrap tillverkas av ekologisk bomullsmuslin, bivax, jojobaolja och kåda. Bee´s Wrap bitarna kan användas om och om igen och de är enkla att forma. Man lägger biten över skålen man vill täcka och formar den över kanterna med värmen från händerna. Ställ in skålen i kylskåpet, när wrapen blir kall efter några sekunder så skapas en försegling.

Bee´s Wrapen kan användas för att linda in ost, grönsaker, bröd och bullar. Bee´s Wrap rekommenderas inte till rått kött, kyckling och fisk. Bivax och jojobaolja har antibakteriella egenskaper som hjälper till att hålla maten fräsch. 

Jag köpte storlek L från EcoLilly och jag har använt Wrapen på skålar, bröd och överblivna tacoplättar (utan fyllning). Fungerar alldeles utmärkt.

Idag har vi avnjutit första omgången nässelpesto enligt samma recept som ifjol - lika galet gott som då.

Då jag inte äter så krattar jag. Jösses vad mycket löv och kvistar det finns, varje år!

Genväg i köket

För en tid sedan köpte jag ett falafel halvfabrikat från Ekosoppi i Vasa. Jag älskar falafel men det är lite meckigt att göra dem från grunden en vanlig måndag. Min tid räcker inte riktigt till.

Nåja, kartongen från Ekosoppi kostade mellan 2 - 3 euro så jag tänkte att det var värt ett försök.
Ingredienserna i kartongen är: kikärter, havssalt, kummin, persilja, vitlökspulver, koriander och vitpeppar.

Insatsen som krävdes av mej var att koka upp 250 ml vatten och hälla över kikärtsblandningen. Blanda och låta blandningen dra i 15 minuter. Rulla till bullar och steka i olivolja. Klart.
Bullarna blev en succé. Mina barn som i vanliga fall inte skrapar tallrikarna tomma när det serveras baljväxter var överförtjusta. Två ynka bullar blev över till min lunch i morgon.

Vi åt bullarna med grönsakswok, soya sås och sötsur sås.

Rekommenderas varmt åt alla som har lite för lite tid ibland och som gillar falafel!

Sekatörhand

Jag lider av sekatörhand. Jag lider av ryggont. Jag har mossa i ögonen och små delar av grenar i hästsvansen.

Vi sågar fram gården runt Signes hus. Vi har hållit på alla dagar sedan långfredagen. Vi är inte klara.

Vi har världens vackraste stenmurar på vår gård, ganska många och stora. De är så fina. Problemet med murarna är att de är inväxta. Under alla de år Signes hus stått tomt har häggar, rönnar, björkar och granar långsamt rotat sig på, i och runtom murarna.
De vackra och annorlunda tallar och granar som Leo planterat har växt sig stora och täta - jättetäta.

Under en vecka har vi sågat oss fram på tomten. Fällt träd, klippt ner buskage och beundrat allt det fina som växer fram. Men götapetter vad jobbigt det är och vad mycket ris det kommer från varje nerfällt träd.

Vi har bränt ris, vi har byggt en stor risvägg i ändan av potatisåkern, vi har fört bort ris och vi har kvar mycket ris på de platser där vi inte vill ha ris.

Vissa dagar var det ganska lerigt.

Ikväll när vi bestämde oss för att sluta för dagen satt vi och tittade på solen som gick ner. Två svanar flög över tomten och det var knäpptyst. Livet på en pinne á la Autios.

En kväll på isen

Vissa kvällar blir bara alldeles, alldeles underbara.

"Vår" vik

När skymningen smög sig på rutschade vi hem.

Syre åt fiskarna och sjöarna

Som bäst pågår ett "vattenrenoveringsprojekt" i de sund som löper genom vår vackra by, Iskmosunden.

Thomas är engagerad i den förening som leder projektet med att få sunden att må möjligast bra. En av vårens stora uppgifter är att sätta ner tre syresättningsmaskiner. Idag har två av maskinerna sågats ner genom isen.

Jag har varit lite så där nervös när hunden sprungit på isen, tänkt att han kanske pluppar igenom. Det har varit en obefogad nervositet. Thomas har tillbringat en stor del av dagen med att försöka såga hål i isen för att få ner apparaterna. Isen är 40 cm på sina ställen och vår hund väger omkring 6 kg.

Projektet är relativt omfattande och under de senaste åren har bla fiskbeståndet granskats med provfiske, vattenkvaliteten har mätts och djurlivet har gåtts igenom. En restaureringsplan för sunden har också färdigställts. Föreningen har information om projektet på sin hemsida

Visst är det vackert när det våras!

Strandhugg

I vinter har vi huggit träd längs stranden. Vår tanke var att vi skulle hugga ännu mera, närmare bestämt på vintersemestern som både jag och Thomas hade vecka 9.
Vecka 9 var det vått och urkigt så det blev inget mera hugget då, och inte efter det heller. Men mera strand än ifjol har vi och det medför mera vattenblänk att vila ögonen på.

Före sommaren infinner sig ska vi ännu ha bort riset som nu tornar upp sig längs strandkanten. Kanske en redig påskbrasa?

Havregrynsgröt

Det finns havregryn och så finns det havregryn - det är veckans upptäckt.

För några veckor sedan besökte vi en matmarknad i Korsnäs. Det är lokalt center för mathantverk som arrangerat ett antal matmarknader i Korsnäs och vi har gjort till vana att vi, om vi har passligt, besöker marknaderna.

Utbudet består av grönsaker, fisk, bröd, bullar/kex/kakor, kött av olika slag, sylt, ägg osv osv.

Vid det senaste besöket köpte vi bl a 1 kg havregryn. Damen vi köpte av sade att grynen mättar bättre än konventionella havregryn och hon lovade att gröten blir god. Hon varnade oss för att det kan finnas små skalbitar kvar och att gröten måste koka lite längre än vad som är brukligt med vanliga butiksköpta havregryn.

I förrgår kokade vi gröt - vi äter gröt ungefär en gång i veckan. Vilken skillnad. Jag är jätte förvånad. Det är som om det inte skulle vara havregrynsgröt. Gröten blev mycket krämigare och fylligare - och då kokade jag på enbart vatten. Visst hittade vi några botar av skal och visst puttrade gröten på spisen i ca 10 minuter men det är ju ingenting.

För 4,5 personer kokade jag gröt på 1 liter vatten och 5 dl havregryn. Mums!

Blåbär och agave syrup

Vintervila och lammgryta

Bloggen har legat i dvala länge. Vintermånaderna har rullat förbi ganska så snabbt.
Vi planerar för den nya säsongen på gården; byggprojekt som ska påbörjas och avslutas, beslut om vilka frön som ska beställas och funderingar om djurbesättningen; lamm och bete.

Ifjol valde vi att inte låta bässen betäcka tackorna. Orsaken var tid. Vi upplevde att vi ville sätta tiden på annat än den ruljans som lamm ändå innebär. Årets lamning kommer att ske under tidig höst, hoppeligen just efter att fåren tagits in i fähuset. Får se hur det här blir, vi testar.
Vad gäller betet har vi den otroligt lyxiga situationen att vi arrenderar mark precis nedanför huset. Området är så stort att alla får kan äta sig mätta hela sommaren. Vi behöver inte rusa runt med elband och pinnar halva sommaren. Nu i år blir det dessutom ännu enklare eftersom bässen kan bo med tackorna. Vi får bara hoppas att alla djuren får vara friska och krya - då borde det bli en inte så arbetsdryg fårsommar.

Vi vill ha mera fårkött för jösses vad det är gott! En klar favoriträtt har blivit en lammgryta som är enkel att göra, det enda som krävs är lite tid för puttring.

Så här:
En stor gul lök
Några klyftor vitlök
Morötter
Grytbitar eller stek av lamm
En tetra passerade tomater och vatten
Lantbuljong, lagerblad och några kryddpepparkorn
Tomatpuré
Kryddor: salt, peppar, timjan

Stek lök i lite smör. Bryn köttet. Häll över vatten, tomaterna och tomatpurén. Sätt i morötterna, buljongen, lagerbladen och kryddpepparkornen. Låt puttra på svag värme ca 2 timmar. Krydda.
Vi äter grytan med potatis eller kokad bovete. Gott!

Vad som komma skall?

2014 flög förbi i ett virrvarr av blöjbyten och undret av att få vara med om en liten persons utveckling, läxläsning, söndagsmiddagar, odling, får-, kanin- och hönsgrejer, husbil, villaliv, temperamentsfulla barn, vedklyvning, målning av 1000 och åter 1000 saker, bastubygge osv osv
I stort ett bra år för oss.

2015 då? Vi har planer. Planer för Signes hus och Smedjebacken.

Vi ska bygga en ny, stabil(are) hönsbur.

Blötsnön tog buren. Vi byggde buren i hast efter att vi hade haft räven på besök och vi var hysteriska. Vi har så mycket rovdjur i knutarna så det känns inte alls aktuellt att låta hönorna ströva fritt på gården längre - tyvärr!

Vi ska komma längre med Thomas verkstad.

Bakom de gröna dubbeldörrarna ska en verkstad inrymmas. I den ska vi ha möjlighet att fixa och dona i värme året runt. Jag har massor med möbler som jag vill få fason på och Thomas har också sina projekt som väntar på ett ställe för att kunna förverkligas.

Vi ska bygga en stenmur av kilastenar.

Det här är vad som är kvar av större arbeten runt huset. I sluttningen ska det sättas kilastenar så att det bildas en prydlig mur. Spärrande isolering är inte så snitsigt att se på.

Vi ska bygga spröjsar på fönstren i kvisten.

Sedan ska vi måla på diverse ställen.
Det här är planerna - får se vad som realiseras.

Ett Gott Nytt År till Er Alla!