Vintersysslor

Det är minsann en konstig väder vinter vi har så här långt. Jag har i dagarna gjort det jag inte hann med i höstas - rensat i mina odlingslådor och rivit bort gräs som hann växa sig långt runt blåbärsbuskarna. Det gick riktigt bra även om händerna blev kalla och våta.

Thomas spikade bräder på fronten av kvisten i måndags så nu är utsidan på huset klart förutom lite ribbor här och där, stenfoten som vi DEFINITIVT måste göra något åt nästa sommar och så källarväggen som också behöver rappas eller något.

På något vis tycker jag att det känns konstigt att det säkert kommer att bli riktigt kallt och komma snö så småningom, det är nästan som om jag nu börjar komma in i vårstämning. Barnen har envist varit ute i leran. De leker i sina kojor på gården. Jag följer med vad de gör genom att se hur deras ficklampor rör sig i mörkret. De hoppas förstås på snö så att de kan få användning för skidor och skrinnskor. Med lite tur blir det en skrinnskobana på isen nedanför huset också i år.

Inomhus håller vi på med en möbelrokad. På findit har vi hittat ett mindre runt bord till vardagsrummet. Det stora vita bordet som vi hade med oss från Jungsund har gjort vardagsrummet onödigt trångt, även om jag verkligen tycker om det bordet. Vi får se om vi hittar något nytt ställe åt det eller om vi säljer det. Det är ju så att när man börjar flytta på möbler i ett rum leder det ofta till att möbler behöver flyttas i flera rum, så gick det också här denna gång. När det är klart (för den här gången) ska jag fota och visa.

Limpor och mat av julens rester

I år har vi ätit limpor i mängd och massor under julen. Jag har fått receptet av min mamma och det tål att testas. Receptet är för två limpor men jag har gjort dubbelsats och fyra runda limpor får precis plats på en plåt.

Enbärskryddade limpor ( 2 runda limpor)

1 dl mörk sirap

1 msk krossade enbär

1/2 msk pomeransskal

5 dl surmjölk

2 påsar torrjäst (á 11 gram)

2 tsk salt

6 dl rågmjöl

6-7 dl vetemjöl

2 msk sirap och 2 msk vatten till pensling

Koka upp sirapen med enbären och pomeransskal och låt svalna. Värm surmjölken till max 42 grader och häll i den avsvalnade sirapsblandningen.. Blanda jästen med lite vetemjöl och häll ner i vätskan.Tillsätt salt och resten av mjölet, lite i taget.

Låt jäsa i ca 1 timme. Baka ut degen till två limpor. Låt bröden jäsa på plåt en stund. Nagga dem med en gaffel.

Grädda i 200 grader i ca 20-25 minuter på näst nedersta falsen. Pensla med sirapsvattnet mot slutet av gräddningen och också genast när limporna tagits ur ugnen.

Jag hittade också ett recept på en skinkfrestelse som hade potatis och rester av julens skinka som huvudingredienser men den blir lika god med kalkon.

Skink- eller kalkonfrestelse med äpple

1 kg potatis
2 äpplen

1 gul lök

250 gram skinka eller kalkon

basilika 1 tsk salt

svartpeppar

4 dl grädde

2 ägg

Skala och strimla potatisarna. Hacka löken och skär köttet  och äpplena i bitar. Varva det här i en form tillsammans med basilika. Krydda med salt och peppar. Blanda ägg och grädde och häll över potatisen. Tillred i 175 grader i ca 45 minuter.

På årets första dag

På årets första dag tog vi en promenad till badbryggan,

kokade små potatisar åt hönorna,

eldade ris vid stranden

och umgicks med familjen. En bra start på ett år som vi firade in på traditionellt sätt; hemma med barnen. Vi lagade vår lika traditionella middag där huvudrätten bestod av biff med pariserpotatis och kantarellsås, det har vi ätit i minst fem år, varje nyår. Vi diskuterade vad vi vill få gjort 2014 - bland annat ska en strandbastu färdigställas, en verkstad ska byggas i uthuset och hönorna ska få ordentliga uteburar. Vi sprakade med sprakanstickor (tomtebloss) och drack bubblande drycker ur höga glas och orkade vara uppe ända till tio minuter efter tolv.

Gott Nytt År till alla och envar!

Julefrid

Nu får julen komma. Thomas har ledigt. I munnen smakar det chokladkonfekt och huset är så städat som det behöver vara.

Vi önskar att alla får en sådan jul som var och en vill ha och ett gott nytt år som för med sig det fina i livet!

Wall of fame hos Autios

Vi har skapat en egen wall of fame hemma hos oss. I andan av årets ord "selfie" består väggen av bilder på oss.

Väggen ovanför ingången till hallen och köket, från vardagsrummets sett, har varit vit och tom och jag har funderat hit och dit på vad som kunde passa på väggen. I höstas tog vi 1-års bilder av Ebba och passade samtidigt på att fota hela familjen. Vi tog bilderna hemma eftersom mitt minne av Lina och Emmas 1-års fotograferingar vid fotograf är svettiga. Våra barn har haft myror i kroppen och det var jätte, jätte svårt att få dem att sitta stilla tillräckligt länge. Lina är avporträtterad sittandes i diverse lådor och byttor och på alla bilder av Emma ser ett tränat modersöga att hon håller på att glida iväg från platsen hon var placerad på. Nåja, för att undvika dylika upplevelse bad vi Vincent Westberg komma hem till oss och fotografera oss i vårt naturliga habitat. Det gick så bra och jag blev inte svettig en enda gång. Ebba satt bland sina grejer och donade och märkte inte ens vad som skedde.

Bilderna beställde vi i olika färger och former och de nya bilderna blandades med tidigare foton av Lina och Emma som vännen Linus Lindholm tagit och voilá - väggen ser precis ut som vi vill.

Kött, kött, kött

Ja jösses vad vi har mycket kött. Vi måste köpa en ny köttfrys, en frysbox där vi ska förvara allt kött vi har. Nu hittar jag inget i arkku frysen, den är knökfull av fårkött i olika former och storlekar; färs, filéer, ribs, stekar, soppkött, hemgjord köttbuljong .... Det kommer massor med kött från fyra får! Det känns på ett sätt lite paradoxalt med tanke på att vi det senaste året försökt införa mera vegetarisk kost men det behöver inte vara så. Nu behöver vi inte köpa allt kött vi ändå äter och vi vet att köttet mådde bra innan det blev just kött.

För några veckor sedan slaktade vi alltså tre lamm och en årsgammal tacka som inte lammat. Thomas gick på styckningskurs vid Vuxeninstitutet i Korsholm samma vecka som slakten gick av stapeln och han lärde sig massor och blev dessutom jätte upplyst och medveten om hur köttet vi äter påverkas av de omständigheter djuren lever under och hur slakten påverkar köttets kvalitet. Efter varje kurskväll kom han hem och höll mini-föreläsningar för mej, visade info på webben och berättade om allt det nya han fått veta.

Vi slaktade våra djur hemma. En erfaren slaktare skötte om att djuren togs av daga och han och Thomas skar hudarna av dem och tog ut inälvorna och hängde upp kropparna så att de fick hänga innan styckning. Sex bogar förde vi till Malax köttrökeri. resten styckade Thomas här hemma, i köket. Köttkvarnen gick varm och vakuum maskinen likaså.

Vi trodde att vi skulle uppleva slakten traumatisk med tanke på hur mycket vi umgåtts med våra får men så blev det inte. Vetskapen om att djuren fått leva ett gott liv, omtyckta och lite bortskämda tog överhanden och de ompysslade fåren förvandlades till mat i våra ögon genast livsgnistan lämnade dem.

Kalas i kubik

Vi kalasar i december. Förra lördagen firade vi att Ebba fyllde ett år och på söndagen hade Lina kalas för sina kompisar, ett julgodis kalas. Lina blir 10 år på luciadagen.

Ebba tog sina första steg två dagar före ett års dagen, bredbent och svajande men ändå. Vår ett åring är glad, envis till tusen, viljestark, bestämd och kramgo. Hon pratar massor, innebörden av det mesta hon säger är ännu höljt i dunkel men några välvalda ord förstår vi; tick, tack som klockan, brum som bilen säger, mamma, pappa, mummu, bä som fåren säger och buff som hunden Egon säger. Med det här ordförrådet kommer hon långt.

Dagarna inför julen är sprängfyllda tycker jag. Väldigt mycket tid går till provläsning, diverse julfester, glöggdrickande och prassel med presentpapper. Vi har ativt gått in för att njuta av att det är december, mitt i allt stök!