Höst i Signes hus

Hösten blir påtaglig på ett sätt som vi inte upplevt i våra tidigare boenden. När kylan kryper in på knutarna drar vi täcket över huset. Vi sätter in dubbla fönster och brer ut mattor på plankorna på golven.
De ljusa sommartextilierna byts ut mot murrigare färgtoner och antalet varma filtar ökar. Nu är jag en person som verkligen tycker om filtar och kuddar så jag kan inte säga att det någonsin finns lite sådant hemma men på hösten och vintern kan vi ha flera filtar var - om det behövs.
Igår blev dagen som hösten trädde in i Signes hus. Vi bar in nytvättade mattor från sädesboden och bar ut det som hörde sommaren till. I samma veva passade vi på att släpa runt lite möbler. Det blir nästan alltid så för mej.

Köket fick mörka mattor och svarta stolar

I vardagsrummet sattes yllemattorna på plats, två fåtöljer placerades framför en kakelugn och ett soffbord togs in från sädesboden.

 

Ett skåp från sovrummet flyttade in i vardagsrummet, en soffa bytte plats och det gamla soffbordet placerades framför soffan. Voilá höst i Signes hus!

Kalklitir

Vi har bott i Signes hus i ganska exakt tre år. Vi är inte klara på långa vägar med allt det som finns att göra men inomhus börjar det mesta vara i skick. I uthuset, fähuset och på gården finns det ännu hur mycket som helst som väntar.


I helgen har vi renoverat inomhus. Suck. Äldsta dottern valde en väldigt gul färg till sina väggar, då för tre år sedan. I minst 1,5 år har hon tjatat på att hon inte vill ha gula väggar. Väldigt "vad var det jag sa" känsla eftersom jag, då för tre år sedan, försökte vara väldigt tydlig med att jag tror att hon inte vill ha super gula väggar så länge.

Nåja, tjat lönar sig och nu har hon beiga väggar. Barnet är nöjd och glad och jag är en erfarenhet rikare eftersom jag inte använt kalkfärg till inomhus målning tidigare (endast till fårhuset och den färgen kändes inte aktuell till Linas rum).


På den lokala livsstilsbutiken Quriosa säljer Sanna den isländska färgen Kalklitir. Jag har flera gånger stått och tittat på färkartorna och suckat över vilka fina nyanser det finns.
Lina ville ha helt vita väggar men jag lyckades tala mej till en färgblandning som gick mot ljust beige.


Det var väldigt enkelt att blanda färgen, pulver + vatten, rör och låt vila ca 10 minuter. Man kan göra detta moment utomhus eftersom det är kalkpulver - eller så gör man det i köket - det gjorde vi.

Jag måste erkänna att jag först var lite fundersam. Eftersom vi målat med linoljefärg och "vanlig" färg tidigare vad det förstås den tanken jag hade om hur färg ska se ut när man stryker ut ett lager. Så ser inte Kalklitir färgen ut. Den är först väldigt otäckande och ojämn. Men efter att ha väntat en stund så sade det "poff" och så var det hur fint och ljust som helst.

Vi målade väggarna i vår dams rum två varv och det räckte - och då var grunden verkligt stark.
Väggarna vi målade är matta och har en väldigt fin struktur. Det mest fantastiska är att färgen är helt luktfri, en liten doft av krita var det enda jag kände av när satt med penseln i handen.
Den här färgen kommer jag att sätta i hallen också.

Bloggen som vilade.

Bloggen har vilat - länge. Sommaren kom och försvann i ett huj. Jag tänkte så många gånger att nu ska jag skriva om än det ena och än det andra - men det gjorde jag inte.

Jag var ledig i princip hela sommaren men blev tiden knapp ändå. Jag var mamma - oj vad mycket mamma jag var. Mina tre damer runt mej i 10 veckor. Korta stunder av andningshål fick jag när jag sprang, för jag har börjat springa. Jag rensar huvudet och springer kroppen trött och det är underbart.

Vi har också arbetat på gården i sommar, och håller fortfarande på. Det ska jag visa er.

Vi åkte till Bohuslän igen. Jag fullkomligt älskar den delen av vårt västra grannland. Jag VILL ha en stuga på Nord Koster.

En stor förändring är att jag arbetar mera. 100%. Får se hur det går. Ännu känns det kaotiskt. Efter att ha arbetat lite eller inte alls i 4 år är detta med heltid en alldeles galen känsla. Får se om den går över och saker och ting faller på plats så här också. Jag märker att jag måste hålla efter mej själv, inte låta arbetet inkräkta för mycket på fritiden, stänga av och koppla bort. Det hoppas jag att jag lärt mej från min förra resa.

Byaloppis i Iskmo-Jungsund

Lördagen den 5.9 är det dags för den andra upplagan av byaloppis i Iskmo-Jungsund. Mellan klockan 10 - 15 öppnar över 20 gårdar sina grindar och ni är alla hjärtligt välkomna att botanisera bland gammalt och nytt, stort och smått.

Ni som vill kan sätta er ner i något av de flera pop-up caféer som dyker upp eller klappa något trevligt djur som bor på en del av de gårdar som deltar.

På adressen byaloppis.blogspot.fi finns information om dagen - och mera info är på kommande med bl a karta över deltagande gårdar.

Varmt välkomna till byarna runt sunden i Iskmo och Jungsund!

Soppa som smakar solsken

Jag gjorde en rostad soppa förra veckan. Ingredienserna bestod av morot, gul lök, batat. Dessa satte jag i ugnen i 30 minuter på 175 grader.

Jag mixade sedan ihop dem med vatten, kokosmjölk, lantbuljong, lite kanel, citronsaft, citronskal och havssalt. Soppan smakade sommar och sol - gött.

Thomas och barnen tyckte att den skulle passa som förrättssoppa och det stämmer. Om man inte äter bröd till mättar den inte tills man går och knyter sig.

Jösses vad härligt med lite sol - också utomhus!

Ny bur åt hönsen

Vi bygger en ny bur åt våra höns - en lite större bur och robustare bur. Den förra dog i vintras då tung snö tryckte ner taket. I fallet revs väggkonstruktionen också sönder.

Just nu går vår flock fritt på gården. Det är hur mysigt som helst och hönorna blir tama och sociala.
Nackdelen är att jag inte kan plantera någonting i mina odlingslådor så länge de går fria.
Den här flocken har fattat att de kan flyga över det staket pappa och Thomas byggde förra sommaren. Våra hybridhönor stannade när de kom fram till staketet - det gör inte de här. De har också lärt den sista kvarlevande hybriden att hon kan flyga över. De fullkomligt älskar att spatsera i lådorna och sprätta runt jorden.

Vi kan inte heller så gräsmatta på några ställen som behöver nytt gräs. Vi har försökt men alla 16 kom rusande och åt så det stod härliga till.

En sista nackdel är att tuppen Harry avskyr rött. Ebbas lekhalare är röd. När han ser den kommer han störtande och om han är på dåligt humör gör han utfall mot vår 90 cm korta lilla dam - inte roligt alls.

När det jag sått kommit upp ordentligt och när gräset grott och fått stadiga rötter kan vi pröva att ha dem fria igen.

Gårdens fulaste hörn

Vid den ena gaveln på baksidan har det sett alldeles grymt eländigt ut. Isoleringen har spärrat fram bakom jord, stenar och ogräs.

Vi har funderat hit och dit på vad vi ska göra för att få hörnet att se bättre ut. Lite tidigare i våras kom Thomas på idén att vi skulle bygga en vägg av några kilastenar som legat utslängda i ett skogsbryn på tomten. När man får sådana här idéer är det jätte bra att ha en traktor! Utan den och Thomas lugna sinnelag skulle detta inte ha blivit till någonting. Det är svårare än man (läs jag) trodde att bygga en vägg av så här stora, otympliga stenar.

Väggen är inte klar ännu, en eller två stenar ska petas på plats till höger - det blir bra.