När mörkret och fukten tränger sig på

då brinner det i kakelugnarna, vi tänder ljus och kryper ihop inomhus.

Vi har investerat i ordentliga yllefiltar som vi virar in oss i, både när vi sitter i soffan och när vi sover. De är verkligt varma och sköna.

Vi eldar i kakelugnarna varje dag, både för värme och för mysfaktorn. Eftersom vädret är så varmt går det bra att hålla värmen inomhus med de brasor vi bränner.

Asktömning i vardagsrummet

Jag måste säga att jag inte brukar vara påverkad av vädret på höstarna men det här året är det som om fukten, regnet och mörkret är verkligt påtagligt. Jag tycker det är riktigt jobbigt att köra bil på de mörka vägarna, billjusens sken äts upp av mörkret och regnet gör inte saken bättre.

Vår gård är mjuk och lerig, barnens skor och byxor alldeles smutsiga och golvens pryds av små leriga tassavtryck.

Drömmen om en vit jul känns avlägsen.

Rå mintchokladkaka

Vi har firat vår 2-åring. Bland kakorna fanns en rå mintchokladkaka som jag bakat - pröva den!
Receptet gav min kollega till mej. Hon hade med sig en kaka till jobbet och den tog det inte länge att äta upp. Kakan är super enkel att "baka", den är mäktig - en kaka räcker till minst 12 personer och man kan göra den en dag före man vill bjuda på den.

Här är receptet:

Bottnen:
3 dl valfria nötter
2 dl dadlar
1 dl russin
1 dl rå kakaopulver
3-4 msk vatten

Fyllning:
ca 90 gram rå mintchoklad
ca 2 dl kokosgrädde
2 msk kokosolja
3-4 msk rå kakaopulver
1 tsk vaniljpulver
7 dadlar

Gör så här:
Mixa nötterna i en blender, sätt i dadlar, russin och kakaopulver och mixa mera. Sätt i vatten för att underlätta mixningen.
Bred ut bottnen i en ca 20 cm i diameter kakform, gärna med löstagbar kant.
Ställ kallt.

Smält choklad, kokosgrädde och kokosolja  i vattenbad på svag värme. Sätt blandningen i mixern. Sätt med rå kakaopulver, vaniljpulver och dadlar. Blanda till en jämn smet. Bred ut över bottnen och ställ in i kylskåpet. Klart.

Detta är vad som fanns kvar efter kalaset! Biten har mitt namn på sig.

Limpornas högtid

Jag vet inte hur det är med er men för oss innebär julen att vi äter mycket mera limpa än vad vi annars gör under året. Jag tycker att det är så gott att äta nygräddad limpa med smör och ost! Det är också roligt att pröva recept som innehåller nya och annorlunda smakkombinationer. I år har jag hittat ett gott recept i en Lantliv tidning.

Kavring med fikon och nötter (2 bröd)

100 gram torkade fikon

100 gram torkade aprikoser

50 gram hasselnötter

50 gram valnötter

1 msk hel fänkål

1 msk hel anis

6 dl vetemjöl

6 dl rågmjöl

2 tsk matsoda

2 tsk salt

6 dl piimä

1 dl sirap

Grovhacka fikon, aprikoser och nötter. Stöt fänkål och anis. Blanda mjölsorterna med kryddor, matsoda och salt. Blanda piimän och sirapen och vänd ner i mjölblandningen. Vänd också ner frukterna och nötterna.

Fördela smeten i formar. Grädda i nedre delen av ugnen ca 40-50 minuter, 200 grader. Låt svalna under bakduk.

Att snöa in på en stil

Som jag skrivit flera gånger tidigare så tycker jag så mycket om att släpa omkring möbler, möblera om på väggarna och flytta omkring ljusstakar, byttor och andra små saker som dräller omkring hemma hos oss.

När vi köpte Signes hus var stilen på tapeterna och en del av möblerna från 1950-60-talet. De möbler vi hade med oss härstammade absolut inte från den tiden utan de är mera moderna. 

Min inredningsvision är att i sakta mak skapa ett hem som består av en stil som känns rätt i huset. Det är inte lätt att få ihop en helhet av det vi hade med oss i bagaget när vi flyttade hit och det som fanns här. Nu när vi bott in oss och när vi känt efter hur vi vill ha det försöker vi i sakta mak byta ut våra gamla möbler mot ”nya”. 

Vi säljer bort det moderna, vita och botaniserar på loppisar och på webben för att hitta sådana möbler som känns som hemma för oss. Förra veckan hittade vi en jätte fin säng på www.findit.fi. Sängen fanns i Kronoby. Vi packade en väska med överlevnadsgrejer (russin, mjölk, kaffe, mumin) och åkte iväg just som det började skymma. Det är strax över 100 km, en väg, från oss till Kronoby.

Det var beckmörkt när vi kom fram. Damen som sålde sängen höll på att tömma sitt barndomshem. Jag hann inte ens in i huset förrän jag utbrast ”Å vad fin” första gången. Vi kom hem med mera än en säng. Vi köpte en jätte fin byrå till hallen, en vägghylla och två härliga lampor. Vi ska ännu tillbaka och hämta ett klädskåp. Väl hemma satte jag ut vår stora Ikea byrå till försäljning och fem minuter senare var den såld och i och med det var alla möbler betalda! Det är så bra att vi har olika smak och tycke och att möbler är så enkla att sälja vidare.

För tillfället sover vi på barnens extra madrasser. Vi har investerat i nya madrasser och väntar på dem. Min rygg skriker "kom, kom".

Att vara hemma

Varifrån är du? Var hör du  hemma? Enkla frågor som ibland kan vara lite svåra att svara bestämt på. Jag är född i Pedersöre, bodde några år i Kvikant, Karleby, tillbringade största delen av barndomen och ungdomsåren i Smedsby, bodde några år i Vasa när jag studerade och de första åren av mitt vuxenliv, flyttade till Jungsund där vi bodde över 10 år för att sedan landa i Iskmo. Lite över ett år bodde jag också i Stockholm, då ville jag ha mera Stockholm. Thomas sade nej, jag kom hem och idag är det konstigt att tänka sig att jag ställde frågan. Min fötter har sjunkit väldigt långt ner i den österbottniska myllan.

Tidigare när någon frågade varifrån jag var svarade jag utan att tänka Smedsby. Min identitet förknippade jag med vårt hus i Smedsby, de gator och vägar jag och min vän Ulrika traskade och cyklade på. Pellasvägen som var mörk och läskig, högstadiet med sina galet långa korridorer osv osv. Jag svarade Smedsby många år efter att mamma och pappa sålde vårt hus och kontakten till Smedsby försvann. Vasabo blev jag aldrig - jag vet inte varför. Kanske jag hela tiden hade klart för mej att staden var en tillfällig boplats.

När vi bodde i Jungsund trivdes jag så bra. Den första vintern var mörk, vi var ovana med att inte ha gatulampor som lyste upp och vi trodde att någon mördades första gången vi hörde en räv som skrek. Vartefter tiden gick blev mörkret vår vän, skogen runt huset var den bästa grannen och den mjuka vägen berättade att våren var på ingång. Vi hade egentligen inga planer på att flytta men så kom huset, Signes och Leos hus och plötsligt skulle vi visst flytta. Vi flyttade inte från Jungsund och vårt hem därifrån vi flyttade inte heller till just Iskmo, vi flyttade till ett hus som ville ha som hem.

Det är inte helt enkelt att "komma in i en by" när man inte är född och uppvuxen i byn. Man vet inte vem som bor i husen man går förbi, man vet inte vart avtagsvägarna går och namnen på postlådorna klingar obekant. Nu har vi bott i Iskmo i lite mera än två år. Vi är Iskmobor. Thomas och jag är med i några föreningar och vi vet vem som bor i flera hus längs byavägen.

I eftermiddags gick jag ner till stranden och till den för vintern uppdragna badbryggan. Sjön var helt lugn och det var knäpptyst, inte minsta lilla ljud hördes och då kom känslan av att höra hemma över mej, tydlig och stark. Ja, här är mitt hemma, här är mina barns hemma. Här ska vi vara! I huset, i Iskmo.

Kodial fixar soppan

Som jag tidigare skrivit är jag så glad över att vi har en egen byabutik i vår närhet - Kodials gårdsbutik. Vi försöker styra våra "gröna inköp" till dem, närproducerat, ekologiskt och med hjärtlig betjäning.

Gårdsbutiken har öppet torsdag - lördag och eftersom jag brukar veckohandla på torsdagar blir det ofta att jag tar min veckotur till Kodials just den dagen. I torsdags gjorde jag just det. Den här veckan hade jag fyllt familjens stämpelkort med åtta stämplar och det betydde att vi fick en stor papperspåse full med produkter; morötter, kålrot, lök, polka- och rödbeta, vitkål, färsk ingefära, lime, palsternacka och kårabbi. Dessutom fick vi en stor förpackning med torkade blåbär-linfrö-kakao som man kan blanda i smoothies och dylikt.

Utgående från påsens innehåll blev menyn den här veckan: måndag och tisdag: köttsoppa med massor av rotsaker, onsdag och torsdag: kållåda.

Våra två äldsta barn har egna stämpelkort eftersom de brukar köpa lördagsgodis från gårdsbutiken. Senaste vecka var Linas kort fullt och då fick hon en egen liten påse med nötter, torkade frukter och kex - glädjen var så stor.

Jag kan inte annat än en gång till varmt rekommendera det här stället, både för den fina betjäningen och för det stora utbudet av grönt och ekologiskt.

Pappa

Farsdag, vi firar pappa, min pappa och mina barns pappa.
Det här inlägget är till min pappa - för jag har världens bästa pappa precis som så väldigt många andra också har, världens bästa pappa. Min snälla och lugna pappa med mustach och med snälla ögon.

Min pappa kan allt en pappa ska kunna (enligt mej och utgående från det jag vuxit upp med, det som min pappa gjort).
Han kan köra båt så jag inte är rädd, han glider mellan vågorna så det inte märks att det blåser hårt (det kan mina barns pappa också men det tog flera år innan jag insåg det och litade på honom).
Min pappa kan bygga stort och smått; möbler, växthus, villor, båtar, pallar, docksängar och hundkojor, kvistar och roskishus.
Han målar jätte noga fast han inte tycker om det - men gör det för att han vet att jag inte hinner eller har ett bra ställe att vara på.
Han kan matematik. Han hjälper mina barn med deras matematikläxor och prov och utbrister ibland till mej "men hur blev du student?" och jag svarar "jag skrev inte matte".
Han kör får med mej iklädd mokkaskor om det behövs (och det behövs ibland) och han har ingen skillnad på vad han äter - för han äter allt...
Han spelar in en CD åt mamma med den låt han sjöng när de träffades.
Han sköter barnbarn med mommo och han kör oss hit och dit.

Han är min pappa, mina barns moffa och han är bäst på att vara min pappa och mina barns moffa och han är så viktig för oss!