Min mamma kan

Som jag tidigare skrivit har jag har en mamma som är otroligt duktig att handarbeta. Hon stickar, virkar och syr.

När jag och min syster var små sydde hon våra kläder, till och med de halare vi använde ute och så länge jag minns har hon stickat; sockor, vantar, tröjor ....

För några år sedan kände hon för att virka, hon menade att hon inte kunde virka eftersom hon inte virkat sedan hon var ung (eller mycket yngre).  Hon började med att virka varsin poncho åt mej och min syster. Efter det här kunde vi konstatera att hon kan virka, inga problem där inte.

Tidigare i höst beställde Lina och Emma varsin poncho av mommo,

och för någon vecka sedan sa jag att Ebba skulle behöva en kofta. Jag hade sett en fin barnkofta på en blogg. Idag fick Ebba sin senapsgula kofta av mommo. Helt ok att få den påklädd, bara man får ta den av sig den efter några sekunder... vi har en mycket bestämd ung dam i vår familj.

Jag vill kunna handarbeta på det här sättet och jag vet att det är genom att öva som färdigheten kommer. Tyvärr är mitt tålamod så kort, jag vill kunna snabbt. Det här innebär att jag får nöja mej med att virka enkla mattor och korgar av bomullsgarn och så mormorsrutor.
Men någon lämplig dag ska jag börja öva på allt det som nu ter sig omöjligt i handarbetsväg.

Idag besökte vi de två loppisarna i Smedsby. Jag köpte en illgrön/brun svarvad ljusstake. Den ska få ett nytt lager färg och kommer säkert att bli ur tjusig. Jag har plötsligt fallit för svarvade ljusstakar. Jag har hittills varit en notorisk motståndare till svarvade saker överlag men det verkar vara en övergående känsla. Snart ångrar jag kanske att vi slängde bort en massa svarvade pinnar när vi renoverade vårt förra hem i Jungsund.