Ibland stannar hela världen en stund och det går upp för mej hur lyckligt lottad jag är - tacksamhet. I dag infann sig en sådan stund fylld av lycka, närhet och ömhet.
Det hällregnade ute. Ebba skulle sova förmiddagsvila i vår säng. Hon låg tvärs över magen på mej och jag kände hur hon slappnade av och blev alldeles tung i kroppen och somnade. Regnet smattrade mot våra sovrumsfönster, jag hörde hur Lina och Emma lekte på övre våningen (sams och allting) och då kände jag ända ner i tårna hur tacksam jag är för att jag får ha det så här. Låg en stund och tog in just de tankarna för att spara till stunder då allting känns grått och motigt. Sedan steg jag upp och kokade krusbärssylt.
Vi har fina krusbärsbuskar på gården, det hade vi i Jungsund också men jag har aldrig tagit tillvara bären förut utan vi har ätit direkt från busken. I år ville Thomas att jag skulle koka sylt till hans morgonfil. Han skulle plocka bären själv. Nåja, han sålde ut tjänsten till äldsta dottern men gott så.
Så här gjorde jag:
Jag kokade upp ca 1,5 kg rensade bär med 0,5 liter vatten och lät det koka i 10 minuter. Efter det mixade jag bären med en stavmixer, satte i 0,5 kg syltsocker och kokade bären i 5 minuter till. Jag hällde upp sylten i rena burkar, satte genast på locket och ställde sylten svalt. Klart. Sylten är syrlig och fräsch.
Härliga stunder att ömt bevara o vårda o plocka fram när det är gnälligt o bråkigt!
SvaraRaderaKrusbärssylt har jag aldrig gjort. Låter spännande!!
Kram Nina
Sannerligen livet på en pinne - vackert ordfångat! :) Och krusbärssylt är alltid bra att ha. När jag var barn var det krusbärssylten som var räddare i nöden då annan sylt tog slut. Man kan faktiskt äta både plättar och leverlåda med krusbärssylt...
SvaraRadera/A-M