lördag 6 september 2014

Hon som kom undan

Vi har haft vår första räv attack på hönsen! Usch och fy! I måndags när jag kom ut i fähuset var det hönsfjädrar precis överallt, i mängder och massor. Jag vågade inte gå in och se på eländet utan gjorde det som jag oftast gör vid krissituationer - jag ringde Thomas som var på jobbet. Vi kom överens om att jag måste försöka få en överblick av antalet skadade hönor. När jag tryckt av samtalet såg jag en av hönorna som stod alldeles blickstilla framför kaninburen. Jag gick framtill henne och smekte henne på ryggen - då föll hon ihop men tog sig upp igen. Hon var alldeles utan fjädrar på rumpan och på en del av ryggen. Jag var övertygad om att hon höll på att dö framför mina ögon.

Jag ringde Thomas igen. Thomas nästa råd i krisen var att jag skulle gå till grannen som är van jägare, han kunde säkert göra en estimering av höns skadorna.

Jag rusade in på grannarnas gård och där i trädgården stod resten av vår lilla höns flock och plockade i sig gräs! Vi hade alltså bara ett räv offer som stod och fokuserade kaninerna med sin bara rumpa. Jag rusade uppför grannens trappa och ringde på hejvilt. Mannen i huset var inte hemma, dock nog grannens fru. Hon följde med mej efter att ha hört min smått virriga förklaring till varför jag besökte henne just då. Vi bar de gästande hönorna hem till deras egen bur bur och lyckades också varsamt få in den påtuggade hönan i buren med de andra. Jag ringde Thomas och avgav rapport.

På kvällen stod den tilltygade hönan upp i buren och promenerade också mindre sträckor. Följande dag, på tisdag låg hon på ströbädden varje gång jag var och tittade till henne. Hon åt och drack det som jag satte ner framför näbben på henne. På onsdag gick hon omkring och åt med sina medsystrar som höll henne sällskap inomhus. På torsdag tog hon sig upp på sittpinnarna och på fredag verkade hon vara återställd, om man bortser från de kala fläckarna. Idag är flocken ute igen. De har badat på sin favoritplats i timmar, njuter av solen och av friheten. Vi undkom med blotta förskräckelsen den här gången.


1 kommentar:

  1. Å, vilken rysare (du berättar så bra!!) och skönt att det slutade väl. Fjädrar växer tackochlov ut igen. Och när de äter igen brukar faran över. :)
    /A-M som i tiderna plåstrat en rävbiten anka...

    SvaraRadera