söndag 17 november 2013

Min stora bullriga familj

Jag har haft den uppfattningen att vi, Autios, är en relativt lugn och städad familj och vårt hem är rent och prydligt, den bilden har jag faktiskt levt med ända sedan Lina föddes. Det beror säkert på att jag som person är relativt ordningsam och ordentlig och jag har omfamnat den bilden till att gälla hela familjen och vårt hem.

Men nu är jag säker på att min tidigare uppfattning är förlegad. Jag, Petra, har en ganska stor, bullrig och spretig familj och vårt hem är inte prydligt och städat.

Det här har gradvis förändrats i takt med antalet barn och i och med att vi flyttade till Signes hus. Prydligheten försvann med vårt hus vars skötsel gör att det alltid finns byggprodukter ÖVERALLT. Dessutom medför våra älskade djur att vi har hö, djurspillning och havre lite här och där; under skorna, på golven ... Jag varken hinner eller vill städa på samma sätt som förr.

Barnen och deras inverkan på en familjs uppförande är självklar men eftersom Lina och Emma redan ganska länge varit så pass stora att de kan umgås på egen hand och ibland låta mej och Thomas föra ett samtal på tumanhand utan att vi ständigt bli avbrutna av diverse tankar och upp poppande teman som omedelbart behöver avhandlas så hade jag faktiskt glömt hur en baby påverkar en familjs hela liv, även den sociala biten.
Detta blev så himla uppenbart igår kväll. Vi hade vänner på besök. Det är alltså inte första gången vi har vänner hos oss sedan Ebba föddes men faktiskt var det första gången som  vi umgicks med vänner som inte har småbarn och där jag på något sett fokuserat på att få sitta ner i lugn och ro och PRATA med andra vuxna människor som jag tycker om att prata med.
Det går ju inte när man har en baby! Det vet jag ju men det hade jag glömt bort! Alltså till exempel att det blir svårare att fokusera på ett samtal samtidigt som man sitter på golvet (gästerna satt på stolar) och försöker hålla en baby med tänder på gång på gott humör. Att samtalet löper mindre smidigt när jag får dricka glöggen på andra sidan rummet, försökandes hänga med i det samtal som pågår samtidigt som jag ammar - det är knepigt.

Nåja, jag älskar min bullriga familj och jag hoppas och tror att våra vänner vet att jag egentligen kan fokusera och föra ganska vettiga, sammanhängande diskussioner när förutsättningarna är bättre. Men Maria och Jenk - tusen tack för igår och förlåt!

5 kommentarer:

  1. Det där låter mycket bekant! :-) Ändå tycker jag det är härligt med oordning och liv, man får ju verkligen känna att man lever! Fast visst skulle det vara skönt att kunna sätta sig ner och prata ostört i timmar i ett hus där man inte ser en hög med våta stövlar och kläder, fönster på målning, verktyg och träbitar överallt. Så fin familjebild i headern!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med. Oordningen och det bullriga blir normen på något härligt sätt och det är därför jag blev så förvånad när jag insåg hur mina förväntningar på det goda samtalet krockade med det verkliga.

      Radera
  2. Hahahaa! Livet sittandes prydligt på en stol kommer tillbaka (tror jag (liggandes på golvet...)). ;-)
    /Nina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, och säkert snabbare än vi vill!

      Radera
  3. ...och sen måste jag ju nog tillägga att en del buller alltid varit uppenbart sådär från sidan sett... Förvisso prydligt, men inte obullrigt! ;) Upp från golvet kommer ni nog - värre lär det vara med byggprodukter och hö! :D
    /A-M

    SvaraRadera