Året med får

Nu har vi haft våra får ett helt år - första året med får. Jag tänkte summera våra erfarenheter, vad var enklare, jobbigare, roligare än vi trodde.

För det första. När är vi köpte Signes hus var vi på det klara med att vi ville ha djur. Främst för att öka självförsörjningsgraden och för att vi båda tycker att det är härligt att fylla fähuset med djur - det hör till gården. Vi planerade att ta djur våren 2013. Vi visste inte riktigt om vi skulle ha getter eller får. Jag var inne på getter eftersom jag tycker att det skulle vara roligt att mjölka och tillverka ost. Jag har aldrig mjölkat ett djur och efter lite funderas kom vi fram till att det kanske är bäst att börja med får, vi tänkte helt enkelt att det är lättare med djur som inte behöver daglig tillsyn på det sättet som djur som man ska ha mjölk av behöver.

Vi tog fåren tidigare än vi tänkt, helt oplanerat. Hösten 2012 gjorde vi en utflykt till fårmarknaden i Björkö. Vi började prata med en dam som sålde fårskinn och funderade med henne om hon visste om någon säljer hela, levande får. Det visste hon. Han med de levande fåren var på marknaden och vi fick en rundtur i hans fårhus. Vi berättade om våra planer på att skaffa får till våren. Han frågade varför först då? Det är utmärkt att ta fåren på hösten. Jaha sade vi intresserat och på stående fot beslöt vi att köpa får av honom. Vi beslöt oss för att köpa en ung bäss och fyra års tackor. Dessutom fick  vi två kastrerade flaskbässar på köpet, alltså två små bässar som var uppfödda på flaska.

En vecka efter marknaden flyttade hela horden hem till oss. Vi satte in alla får i samma utrymme utan att fundera desto mera på betäckning. Det var först när vi började tänka på lamm och dräktighet som vi "håksa" att aj ja, kanske vi kunde ha satt herrarna separat för att lättare kunna styra tidpunkten för lamningen. Men det var så dags då.

Under hösten läste vi en massa om fårskötsel, lamning, bete osv. Infon hittade vi i diverse böcker och på www.alternativ.nu, en super sajt vad gäller info om djur, odling och självhushållning.

Vi drabbades av ett dödsfall i december. Piff, den ena lilla bässen dog. Han hade haft jätte spinkiga ben och vi hade gett honom extra selen under hösten men det var tydligen inte tillräckligt. Vi vet inte hur han dog men en kväll när Thomas gick ut för att natta djuren låg han orörlig på höbädden. Thomas tog ut honom och lade honom på en filt och skulle just börja fundera vem man kan ringa till då han dog.
Vi hade också ett "böldfall". Tackan Skrållan fick en böld på sidan av nosen. Vi fick rådet att öppna bölden för att se vad som kom ut. Det var var. Vi baddade och rengjorde och bölden försvann. Skrållan hade också ganska konstig päls, fläckig på något sätt. Vi fick veta att gotlandsfår kan ha så ibland. Hon såg jätte skum ut. Thomas klippte henne med kökssax på våren och under sommaren växte hennes päls ut och hon har nu jätte fin päls. Skrållan var den enda tackan som bässen inte betäckte.
Tackan Tjorven har fått antibiotika i höst. Hon blev slö och tappade aptiten. Veterinären kom och gav henne en spruta och visade Thomas hur man ger mera medicin. Hon fick en veckas kur och blev som ny igen.

I slutet av april fick vi tre lamm och det gick så otroligt bra. Vi var grymt nervösa och sprang som tokar av och an för att kolla att de små fick mjölk och att mammorna tog hand om dem. Vi hade mammor och lamm separerade på tumanhand ganska länge eftersom de alla tre var förstagångsmammor. Lamningen gick alltså finfint.

Den största överraskningen var hur mycket får äter. Den första sommaren med får kan sammanfattas i ett ord - stängsling. Jisses vad vi traskat med ihoptrasslade eltrådar i händerna. Vi fick låna mark av våra grannar till tackorna. Bässen och hans kompis Puff var utlånade till ett par i byn som ville ha dem som gräsklippare och tur var det! Till nästa sommar måste vi försöka fundera hur vi ska göra med deras hagar på ett mera vettigt sätt för det tog för mycket tid att inhägna ny betesmark åt dem.

Vissa saker vi gjort med och för fåren har varit speciellt minnesvärda; en lördagskväll i juli flyttade vi tackorna med vår lilla flakabil. Pappa och jag satt på flaket och höll fast varsitt får medan Thomas körde, varv på varv. Jag var helt blå på benen efteråt - men det gick.

En vansinnigt regnig fredagskväll i augusti skulle samma flock ha nytt bete. Thomas och jag traskade runt i snårig skog, jag med Ebba i en rinka på ryggen, och satte ner elpinnarna och slet med det hoptrasslade elsnöret. Den kvällen kände vi båda att vi hellre skulle ha suttit inomhus, om jag säger så.

Ett annat minnesvärt ögonblick är en tidig morgon, klockan var ungefär fyra. Jag vaknade av att det bräkte utanför sovrumsfönstret och det var fel eftersom inga får borde ha befunnit sig på gården. Det var bässen och Puff som bestämt sig för att komma hem. Thomas klädde på sig ganska snabbt och rusade ut men helt klart ville de bara hem för de rusade in i fähuset när han öppnade dörren. Vi visste inte att får kunde hitta hem men vi kom fram till att de säkert kikat omkring sig när vi körde dem på bete. Damerna har också tagit sig ut ett antal gånger men varje gång har det ordnat upp sig, ibland med snälla grannars hjälp, som den gången Billy bestämt sig för att gräset var grönare på andra sidan - det var den dagen vi åkt med hela familjen till Power park...

På söndag kommer slaktaren. Vi ska slakta Billy, Skrållan, Bella och Lilly. Det är lammen plus tackan som inte blev dräktig som kommer att sluta sina dagar här på Smedjebacken. Nästa vår kommer vi att ta lamm-paus men planerar för en ny kull våren 2015. Får är fantastiskt gosiga djur. Att få en varm puff med en mjuk mule är underbart och att ha dem traskande efter sig när man rör sig i hagen är roligt, de beter sig som hundar. Vi har lärt oss otroligt mycket om hur det är att ha djur -roligt och arbetsamt. Vi ska ära vårt eget kött med vördnad!