lördag 11 april 2015

Sekatörhand

Jag lider av sekatörhand. Jag lider av ryggont. Jag har mossa i ögonen och små delar av grenar i hästsvansen.

Vi sågar fram gården runt Signes hus. Vi har hållit på alla dagar sedan långfredagen. Vi är inte klara.

Vi har världens vackraste stenmurar på vår gård, ganska många och stora. De är så fina. Problemet med murarna är att de är inväxta. Under alla de år Signes hus stått tomt har häggar, rönnar, björkar och granar långsamt rotat sig på, i och runtom murarna.
De vackra och annorlunda tallar och granar som Leo planterat har växt sig stora och täta - jättetäta.

Under en vecka har vi sågat oss fram på tomten. Fällt träd, klippt ner buskage och beundrat allt det fina som växer fram. Men götapetter vad jobbigt det är och vad mycket ris det kommer från varje nerfällt träd.

Vi har bränt ris, vi har byggt en stor risvägg i ändan av potatisåkern, vi har fört bort ris och vi har kvar mycket ris på de platser där vi inte vill ha ris.






Vissa dagar var det ganska lerigt.



Ikväll när vi bestämde oss för att sluta för dagen satt vi och tittade på solen som gick ner. Två svanar flög över tomten och det var knäpptyst. Livet på en pinne á la Autios.

2 kommentarer:

  1. Vilken underbar skildring! Låt fåren bygga bo. . ;-)
    /Nina

    SvaraRadera
  2. Ja, götapetter vad träd och buskar kan växa! Hur mycket man än tar bort varje år så är det massor mera kvar följande år... Risa på!
    A-M

    SvaraRadera