fredag 10 oktober 2014

När tiden plötsligt blir knapp

 Jag lever för tillfället mitt i en tidskris - jag har för lite tid.
Sedan slutet av augusti arbetar jag 60% och arbetet inkräktar på min tid - jag hade nästan glömt att arbete gör det! Nu ska jag ju egentligen inte alls klaga. Jag arbetar 60%, bara lite mera än 50%, mycket mindre än vad så många andra gör. Mitt problem är att jag under min ledighet börjat göra så mycket som tar tid att göra - roliga saker som jag vill att ska få ta av min tid. Jag vill dona med mina salvor och röror, jag vill baka vårt bröd, jag vill koka tre timmars kalops mitt i veckan, jag vill ha veckans tvätt tvättad när Thomas får helg, jag vill ha tid att plocka med de grejer som flyter omkring hemma hos oss utan att det ska ta tid av kvällarna, jag vill ha tid att göra läxor med Lina och Emma i lugn och ro osv osv osv.
Det här fungerar inte.

Det är nu inte så att jag inte vill jobba - det vill jag ju. Mitt problem är att jag måste möblera om i det jag gjort och gör och fundera ut vad jag kanske inte ska göra just nu.

Det viktigaste är att barnen får sitt. Jag är jätte glad att de vill läsa sina läxor med mej och att de båda tycker det är viktigt att arbeta med skolan. Jag vill också ta tillvara mystiden med Ebba som hon vill ha efter att jag hämtat henne från dagmamman. Resultatet av dessa två ting är en kombination av skola och mys. Vi gör läxor och myser i mitt och Thomas sovrum - det gör vi när vi alla kommit hem (jag hämtar de två stora damerna från skolan samtidigt som jag hämtar Ebba från dagmamman). Efter att vi gjort detta och vi alla landat i eftermiddagen hemma gör jag mat. Här får jag göra om våra veckomenyer, det fungerar inte med långkok mitt i veckan längre - allt sådant flyttas till helgerna. Nu ska maten gå snabbt att göra. Det ska helst inte ta mera än 30 minuter att fixa middagen.

Vad gäller bakning, städning, salvakok och andra trevliga och roliga saker så måste jag se tiden an. Min grundidé är att de här sakerna inte får bli stressmoment! Det är saker jag njuter av att göra. Om jag pressar in dem i vardagen och gör dem till måsten tror jag att det finns risk för att njutningen transformeras till någonting negativt och det vill jag inte. Jag tror resultatet blir att jag bakar bröd ibland, lagar en del av våra produkter till hud och hår, städar mindre och tänder färre lampor. Det som jag däremot inte tänker sluta, eller ens göra mindre av, är att flytta runt på våra saker här hemma - det är ren och skär lycka det!

Förändringen är ständig!

5 kommentarer:

  1. Det eviga problemet! Känner igen. Fast nu har jag lyxen att vara hemma, men oj så knapp tiden är hemma med barnen ändå! Blöjbyten ,amning och disk och tvätt! Får vara glad man hinner något lite utöver hushållsgörat varje dag! Jag har börjat koka mat som räcker 2-3 dagar. Så behöver man inte koka mata varje dag. Fast kanske svårare det med 5 som äter, vi är ju än så länge bara 3 som äter maten...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, vi kör en del sådan mat; soppor och lådor .... Men visst är det fullt upp med allting - livet! Det gäller att njuta medan det pågår. Kram till dej.

      Radera
  2. Sund inställning syster yster!

    SvaraRadera
  3. Jamen ja, vad jag håller med om att det som man gör för att det är det roliga i livet inte ska bli stress och måste! Hellre rensa lite bland saligheterna och "lägga saker på hyllan ett tag", som en klok Ulla sa en gång... ;) Livet är en lång radda med faser, och det som lagts på hyllan kan plockas fram i nästa fas. Ojoj, vad jag låter 40+... minst! :D Men det är ju bara så skönt att ha kommit till *den* fasen! ;)
    /A-M

    SvaraRadera
  4. jamen, jag håller med: att sänka ribban är helt nödvändigt, fast himla svårt ibland! det är nånting med vår tid, att vi vill ha PRECIS ALLT GENAST och det går ju faktiskt inte. särskilt inte om vi också vill hinna/orka njuta av tillvaron ;)

    SvaraRadera